Att det som försiggår är helt sjukt vidrigt och ovärdigt behöver väl knappast påpekas, ej heller så att varenda jävel som bara gör sitt jobb är medskyldig till det hela, och borde spärras in på första bästa a-kurs i lära av historien illa kvickt. Den som inte vet så mycket om vad “Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete”, REVA, innebär kan ju börja med att läsa den vitt spridda artikeln från Re:public, ”det enda de pratar om är rädslan för polisen”. Bortsett från det simpla konstaterandet, och det lika självklara att vi måste göra något åt detta (det kommer!) så blev jag lite nyfiken på hela grejen, för jag kände att jag har väldigt dålig koll på hur ansvarsfördelningen ser ut och vilka aktörerna är som gör detta möjligt. Så nedan kommer några anteckningar och länkar, mest för att försöka reda ut det för mig själv. Om något är felaktigt eller saknas så hjälp mig gärna! :)

REVA startade 2010 som ett samarbete mellan Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården för att göra:

en förstudie av hela processen för verkställigheter och återvändande från den första myndighetskontakten till utresa. Den avser att på ett heltäckande sätt kartlägga och analysera hela verkställighetsprocessen.

Projektet medfinansieras till hälften av Europeiska återvändandefonden, en fond som startades av EU-parlamentet 2007, innefattar alla EU-länder utom Danmark (varför är inte de med? Se Carolinas kommentar om varför. ) och har en budget på 676 miljoner € för perioden 2008-2013, varav 47 miljoner är öronmärkta för Frontex verksamhet.

EU:s säkerhetsmyndighet för att hantera de yttre gränserna Frontex grundades 2004 som ett ”pilotprojekt” mot den märkliga sammanklumpningen ”terrorism, organiserad brottslighet och migration”. Migration påstås i den officiella retoriken ha samma rötter som terrorism och organiserad kriminalitet, att allt handlar om organiserade nätverk för smugglande och dealande. Men kvalitativt och kvantitativt är det nästan enbart migration Frontex arbetar med. Verksamheten består av underrättelseverksamhet, riskanalys och träning.

Återvändandefonden bör förstås i ljuset av återvändande­direktivet som EU tog beslut om under 2008 och som snabbt gjorde sig ett namn genom fräscha åtgärder så som upp till 18 månaders inspärrning av papperslösa i väntan på avvisning och femåriga inreseförbud. Legaliserad barbarism, som någon uttryckte det. Men även detta direktiv hade sitt ursprung i något annat: nämligen det europeiska rådets möte i Tampere i oktober 1999 som ledde fram till etablerandet av

a coherent approach in the field of immigration and asylum, dealing together with the creation of a common asylum system, a legal immi­ gration policy and the fight against illegal immigration.

Den europeiska kommissionen motiverade så klart återvändandedirektivet med att det skulle innebära ett rättsäkert normaliserande av EU:s medlemsstaters asylpolitik, och förbättra situationen för papperslösa i vissa länder inom EU som ”hanterade” det dåligt. Effekten blev nog på många sätt tvärtom då ett flertal länder tidigare hade bättre villkor. Redan innan dessa direktiv trädde i kraft hade dock EU länderna börjat med att samla in biometrisk data från papperslösa, data som sedan 2000 samkörs genom databasen Eurodac som används för att kontrollera huruvida personen i fråga redan varit i ett annat EU land och därför bör deporteras dit enligt principen om ”första asylland” reglerad i Dublinförordningen som bland annat innebär att den som flyr inte har rätt att välja asylland, utan ska söka asyl i det första land hen först kommer till.

Åter till REVA, det startade alltså 2010 som ett pilotprojekt inom polismyndigheten Skåne och Migrationsverkets förvaltningsprocessenheter i Malmö som genomfördes tillsammans med den ovan nämnda förstudien. Ganska snabbt märktes en förändring på Malmös gator, rapporter började strömma in om hur polisen börjat använda sig av rasprofilering och grep papperslösa på tidigare fredade platser som skolor och mottagningar. Som Daniel Wiklander beskriver det:

Polisen gjorde razzior i torghandeln på Möllevångstorget tillsammans med Skattemyndigheten och stoppade cyklister som bröt mot olika trafikregler – allt för att få en förevändning att kolla identitetshandlingar. Vigselceremonier stormades av polis med pepparspray. Man grep och skickade hem tonåringar som varit på permission från psykvården – där de hamnat på grund av skräcken för avvisning. Reva blev en succé med en tjugofemprocentig ökning av avvisningarna.

I början av 2011 träffades den ”Ramöverenskommelse mellan regeringen och Miljöpartiet de gröna om migrationspolitik”, där en central punkt är att

Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta.

Och som en följd av allt detta så gick REVA från förstudie och pilotprojekt år 2012 in i genomförandefasen:

Projektet innefattar ett gemensamt åtagande för Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården. Detta bl.a. mot bakgrund av att verkställighetsarbetet är prioriterat i de tre myndigheternas regleringsbrev. I föreliggande projekt är syftet att i ordinarie verksamhet nu införa den utprövade arbetsmetoden, som utgår från ett leanbaserat arbetssätt, till olika enheter i verkställighetskedjan på de tre myndigheterna samt att fortsätta att utveckla och effektivisera andra i projektplanen identifierade förbättringsområden inom verkställighetsarbetet.

Här nånstans står vi idag, polisen i Stockholm jagar papperslösa genom att använda jakten på plankare och trygghetsskapande som svepskäl för att genomföra rasprofilering i kollektivtrafiken. Medan Malmöpolisen helt plötsligt har blivit misstänkt intresserade av att folk har lyse på cykeln.

Nu vill jag inte att vi går in i någon kollektiv depression eller haveristiskt fokuserande på att detta är fel eller bryter mot någon reglering här eller där (vilket det så klart dock är och gör). Det leder nog mest till ressentiment. Låt oss istället göra 2013 till året då vi fuckar med snuten, biljettkontrollanterna och EU. Låt oss inte begråta oss över ett rasistiskt skitparti i riksdagen när vi sitter fast i ett rasistiskt skitsamhälle vi alla är delaktiga i skapandet av. Låt oss börja där, i vardagen. Ifrågasätt, tjaffsa emot och filma varenda sketen snut eller låtsassnut, oavsett vad litet den gör. Ser du en ordningsvakt som tjaffsar med en gatumusikant, konfrontera idioten, filma och sprid. Det hjälper. Ser du en biljettkontroll, varna dina medmänniskor. Det hjälper. Ser du ordet trygghet i något sammanhang, sabotera det. Det hjälper. Ser du en nyhet om något, reagera inte främst. Avkoda, sabotera. Det hjälper. Som den osynliga kommittén så kärnfullt uttryckte det:

Det är meningslöst att reagera på de senaste nyheterna; istället borde vi se varje nyhet som en manöver på ett fientligt strategifält som måste avkodas.

<3 No borders, no nations. <3

UPPDATERAD: Dublinförordningen fyllde tio år igår, European Council on Refugees & Exiles har släppt en rapport om den:

The report reveals the harsh consequences of the Dublin system for asylum seekers whereby families are separated, people are left destitute or detained and despite the objective of the Regulation, access to an asylum procedure is not always guaranteed.