I somras läste jag en helt fantastisk – och konstig! – bok: Han ville staden av Bosse Bergman. Det är likt en biografi över stadsutveckling och stadsdelsmotstånd, skriven ur ett kommunistiskt perspektiv som en biografi över den uppdiktade marxistiske arkitekten och stadsteoretikern Urban Delvaux. Låter krångligt? Det är det inte. :D Däremot läsvärt, men boken kan vara lite svår att få tag på då den gavs ut 1980 (men finns att låna på biblan eller köpa på bokbörsen). Som tur är har förlaget Axl Books alldeles nyligen gett ut en 900-sidors pocket med Bosse Bergmans texter 1968-2010, En gång talade man om staden. Kostar 69:- på Adlibris, (fast vi kanske inte vill ge pengar till Bonniers och köper den hellre på Bokus?) köp den, det är nästan en order, även om valuta för pengarna inte mäts i kvantitet kan jag lova att det är svårt att få mer än detta för ett så ringa belopp!
En gång talade man om staden består av tretton tematiska kapitel där allt från kortare recensioner, essäer och kulturartiklar blandas med längre vetenskapliga artiklar, de flesta texterna är ett par sidor långa, men vissa tar inte mer än en halv sida och vissa uppemot tjugo. Boken är sanslöst lätt att plocka upp och bara läsa var som helst i och utmärkt som färdlektyr i kollektivtrafiken. Det nästan mest fantastiska är att författaren på alla dessa 900-sidor aldrig ramlar i Yimby/New Urbanism-träsket med allt vad det innebär av oreflekterat vurmande för ”kvartersstaden”. Inte för att det måste vara något fel med den per se, men allt detta jävla tjat. Kom igen liksom. En stad kan och bör få vara så mycket mer än så! För mig så finns det i alla fall roligare saker än Stockholms trötta innerstad.
Det enda egentliga minuset är att de flesta (alla?) gamla texter är inscannade och OCR:ade, men inte korrlästa, vilket gör att de dras med klassiska OCR-misstag som att r+n ofta skrivs ut som m. Otroligt irriterande och väldigt onödigt, hör av dig nästa gång så hjälper jag till med korrläsning Bosse.
Boken ges dessutom ut utan upphovsrätt och med en närmast uppmaning att kopiera texterna ifrån den, fint! <3 Det enda jag önskar är ett digitalt arkiv med texterna, för att uppmuntra denna spridning.
Okej, ville mest tipsa om den men jag återkommer med mer specifika poster inspirerade av boken vid senare tillfälle.
Beställde just, men via bokus; inte en spänn i onödan till bonniers och deras bolag adlibris!
Bra! Tänkte tipsa om bokus istället, men så var den tio spänn dyrare där, så då blev det adlibris ändå. :)
Bosse Bergman beskriver själv Urban Delvaux´projekt som: ett försök att utforma en marxistisk teori om stadsbygget som politiskt instrument i klasskampen.
Tack för boktipset, den måste man ju läsa!
Men varför detta slentriandissande av Yimby? Visst, vi vill ha täta, funktionsblandade stadsmiljöer och en generell kvartersstadsform är ju ett oöverträffat sätt att få till det. Men det behöver ju inte se ut som 1800-talets stenstad för det. Dessutom är vi ju för social blandning och lika mycket emot de negativa effekterna av gentrifiering som du är.
Här i Göteborg engagerade vi oss för att stoppa rivningen av några kvarter i Gårda där det bor många låginkomstagare, som skulle ersättas med p-hus (där kan man snacka ”displacement”). Vi lyckades faktiskt (so far), men det krävdes mer än frasradikal diskurskritik. Kalle Palmås skrev en intressant grej om det här: http://gbg.yimby.se/2010/05/kronika-vilken-kritik_856.html
Visst var kritiken lite slentrianmässig, och Yimby fick ju bara stå som representant för det där oreflekterade vurmandet för ”kvartersstaden”, kanske något onödigt. :D
Min milda irritation mot Yimby har enbart med Stockholm att göra för det är bara den avdelningen jag har någon slags koll på (det där du skriver om GBG och Gårda låter ju svinbra, keep it up!). Och den bottnar snarare i vad jag har upplevt som en brist på förståelse för människors ovilja till stadsförändring.
Jag har personligen inget emot stadsförändring i sig, men varje enskilt fall bör väl diskuteras för sig. Därför blir jag ofta lite less på det här gnället på Nimbys, som jag dessutom tycker missar att sätta sig in i varför folk är Nimbys: därför att beslut om förändring alltid tas långt över deras huvuden och att det därför är säkrare att behålla saker som de är, för då slipper man åtminstone bli överkörd av stat+kapital.
Men om GBG-Yimby pysslar med vettig och social stadspolitik så får jag helt enkelt börja hålla bättre koll på er! Med STHMLS-Yimby har jag upplevt att det ofta är vettigt, men att konflikt/maktperspektiv sällan finns med. Men det kanske bara är mina fördomar, även om jag tycker mig läsa deras RSS-flöde relativt ofta. ;)
Coolers, jag blev lite sårad men kommer över det… :)
Du har rätt i att det kan bli för enkelspårigt och visst är konfliktperspektivet marginellt. Det är nog ett resultat av att Yimby är tvärpolitiska, vi har allt från blåaste höger till rödaste vänster hos oss. Vi pushar täthet och social/funktionell/estetisk blandning, thats it. Vi är som Naturskyddsföreningen, fast för staden. Det gör att vi kan skapa breda allianser och (förhoppningsvis) vrida mainstream bort från bilberoende, segregerade enklaver. Yimby är dessutom ”folkliga”, vi försöker kommunicera på ett lättillgängligt sätt. Det framstår säkert som ”vulgärt” för vissa.
Vi jobbar inte heller traditionellt ”kritiskt” (jämför Pamås text), utan affirmerande/positivt. Vi är för gång- och cykelavstånd, inte mot ”trafikmaktsordningen” (ett begrepp som jag personligen gillar skarpt), vi är för social blandning, inte mot gentrifiering osv. Vårt syfte är inte att göra den mest skarpsinniga analysen av kapitalismen, indoktrineringen, hegemoniska diskurser etc, utan att konkret och praktiskt förändra verkligheten genom opinionsbildning.
Sedan finns det massor att göra och analysera som faller utanför Yimbys ramar och där får man engagera sig som man vill. För min del gör jag det inom Socialdemokraterna.
Jaja, end of rant. Ha det bra!
:)
Jag har verkligen inte något emot tvärpolitiska nätverk i vissa sakfrågor, och är övertygad om att Yimby fyller en viktig funktion, framförallt för att styra bort oss från bilberoendet…
Däremot har jag aldrig upplevt att Yimby (återigen, pratar bara om Stockholmsavdelningen) skulle vara särskilt intresserade av en socialt blandad stad, jag tycker vad jag läst så har det vart fokus på funktionsblandning. Men när jag kollar på GBG:s o STHLM:s programförklaring ser jag att den största skillnaden är att GBG tycker det byggs för dyrt… ni ska ju alltid va radikalast i GBG. ;)
Annars är jag helt med på att att vara för är mycket viktigare än att vara mot, iaf när vi snackar ”konkret” politiskt arbete (till skillnad från bloggnäll, hehe), därav mitt engagemang i Planka.nu. Men detta affirmerande byggande är ju i sin tur beroende av att man kan ställa en diagnos på sakernas tillstånd, så gnället fyller ju sin funktion också. Även om det kanske är viktigare i intern diskussion (typ vad jag tänker mig att denna blögg är) än i utåtriktat arbete…
Återkom gärna nånstans (du som bloggar på bios politikos?) när du börjar läsa boken! :)
I’ll be back… :)