Fick en förfrågan från en kompis om en kommentar på Trafikförvaltningen i Stockholm läns landstings rapport ”Lägesrapport om fusket i SL-trafiken år 2014”, så tänkte att jag lika väl kan lägga upp den här också.

Rapporter likt denna släpps med jämna mellanrum och är ofta slående lika varandra från år till år. Det blandas och ges friskt: motstridiga påstående staplas på varandra och källhänvisningarna är i vanlig ordning så dåliga att inte ens en högstadieunge hade fått godkänt. Nåväl, till ”faktan”:

• Fusket i SL-trafiken år 2014 bedöms uppgå till preliminärt 3,2 procent.
• Omsatt till intäktsbortfall innebär detta ca 250 mnkr för år 2014.
• En hög procentuell andel av fuskresorna i tunnelbanan påbörjas på stationer
  längst ut på den blå tunnelbanelinjen norrut och den röda linjen söderut.

Intressant att notera är hur definitionen av ”fusk” (ärligt, detta begrepp…) numer även inkluderar de resenärer som inte har tid eller lust att stanna och prata med kontrollanterna, i Trafikförvaltningens språkbruk så kallade ”vägrare” och ”vändare”. Eftersom rapporter likt denna inte har som mål att vara ett seriöst diskussionsunderlag utan snarare kan liknas vid propaganda är det självfallet inte förvånande att man från Trafikförvaltningens håll gör allt man kan för att blåsa upp siffror som kan motivera de enorma summor som satsas på ”intäktssäkring”. Därav glidningar i språkbruket som exempelvis det faktum att när det redovisas ”förluster” från resenärer som köpt för få zoner när de åkt så skriver Trafikförvaltningen ut att det kostar ”10-tals miljoner kronor” men när de redovisar ”vinster” från resenärer som betalat för många zoner så är det bara ”många miljoner kronor”.

Trafikförvaltningen har börjat använda sig av all den personliga data som de med hjälp av accesskorten loggar. Varje gång en resenär blippar sitt kort så sparas all information om vem en är (många registrerar sitt kort för att få förlustgaranti, vilket innebär att det finns en koppling mellan kortets id och ditt, något som det ofta gör ändå iom de flesta betalar för sitt accesskort med sitt visakort), och var en kliver på. Denna data körs sedan mot data kring vart en blippar sitt kort nästa gång och på så sätt går det att se huruvida en har köpt för få zoner. Något att tänka på för den som prompt måste köpa biljett, se till att alltid betala kontant.

Flest fria resenärer finns det på tunnelbanestationerna längst norrut på blå linjen och längst söderut på röda, något som det förstås inte behövs feta mätningar för att veta om. Mitt tips till Trafikförvaltning nästa gång är att kolla på en inkomstkarta, typ den nedan. Ser ni de stora områden som är allra ljusast? Tror ni att det är en slump att det råkar vara samma områden norrut på blå och söderut på röda som ni pekat ut? :)

En rolig grej är att Trafikförvaltningen, via betänkandet ”Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik” (SOU 2009:81), tvingas erkänna att det inte finns något i nuvarande lagar och regleringar kring tilläggsavgifter i kollektivtrafiken som säger att en person som befinner sig på Trafikförvaltarens område automatiskt kan räknas som resenär och således avkrävas färdbevis. I klarspråk innebär det alltså återigen ett erkännande av att utpasseringskontrollanter – förutom att de har noll möjlighet att göra något rent praktiskt – inte heller har något juridiskt mandat att utfärda tilläggsavgifter eftersom rättsläget kring huruvida en ska ses som resenär är såpass oklart. Som vi alla vet så gäller ju regeln att hellre fria än fälla, speciellt när rättsläget från början är oklart, något som så klart Trafikförvaltningen, SL och deras underleverantörer måste respektera.