Skördade årets första (och enda) vattenmelon från trädgården igår. Förvånansvärt god blev den faktiskt, väldigt glädjande att det gick att odla vattenmelon utomhus bara så där. Generellt sett har de senaste årens experiment med mer exotiska grödor inte blivit särskilt bra, majsen har varit äcklig och kronärtskockorna ruttna, citronerna har dock gått över förväntan, får se om de kommer att klara vintern bättre än jag. Som tur är så finns det mangold och jordgubbar, vilka båda växer värre än ogräs. Annars är nog mitt bästa tips att stoppa ner saker från skafferiet som blivit gamla och börjat växa i en blomkruka. Vitlök är fantastiskt, när en glömt de för länge i fönstret och de blivit lite så där mjuksega och fått gröna skott, ner med dem i första bästa kruka och de skjuter snabbt i höjden, bara att klippa av och ha på macka, supergott! Ingefära funkar lika bra, även om den kanske mer är en fröjd för ögat än gommen.

Den största förändringen som skett sedan jag flyttade in i lägenhet med odlingsmöjligheter för fem år sedan är att jag mycket tydligare minns årstiderna och hur de varit. Vet ärligt talat inte om det är något positivt eller negativt, vem blir gladare av att minnas att förra sommaren var så pissig så inte ens squashen växte lixom? Förhoppningsvis kan det varma myntatéet i december väga upp förra sommaren, påminna en om dagar som varit och att vintern inte varar för evigt. Höststädade trädgården igår, och idag känns det som: välkommen höst.