Gentrifiering

Var på gentrifieringskonferens i #gbgftw (<3) för några veckor sedan, oerhört lyckat. Vi lär få tillfälle att komma tillbaka till föreläsningarna och föreläsarnas böcker och texter vid fler tillfällen, förhoppningsvis i lite mer officiell Planka.nu-klädsel också. Vi börjar med en kort sammanfattning bara och sparar det roligaste till ett blogg som får göras vid senare tillfälle. :D

För att sammanfatta konferensen på en mening så är: gentrifiering = displacement (lite osäker på hur det bäst ska översättas, för det används i betydelse av såväl tvångsförflyttning som förträngning). Svårare än så är det inte, samtidigt som det tål att upprepas igen: Gentrifiering handlar om att vissa människor tvångsförflyttas från ett område för att göra plats för andra människor, människor som anses viktigare. Alla föreläsarna på konferensen var dock eniga om att detta simpla faktum var något som tyvärr har gått stora delar av akademin över huvudet.

När vi talar om new urbanism, stadsomvandling, hållbara städer, stadsförnyelse, levande städer, mixade boendeformer och liknande så gör vi det för att dölja vad det egentligen handlar om. Gentrifiering. Displacement. För det finns idag inga svar på stadens problem och utmaningar som inte är gentrifiering. Bland stadsplanerare, politiker och byråkrater är staden idag detsamma som gentrifiering. Något som blir extra tydligt i diskursen om hållbara städer, där miljörörelsens idéer och krav vulgariserats till den grad att det enda som är kvar av hållbarheten är idén om en hållbar profitnivå! Här ser vi hur gentrifieringens olika aktörer genomkorsar och förstärker varandra: bostadskapitalets intresse av hållbara profitnivåer, politikernas intresse av den hållbara staden och medelklassens intresse av ett hållbart samvete.

Det är själva processen av gentrifiering som är den levande staden. Det är revitaliseringen av staden som är staden, och revitaliseringen bygger på idén att vissa människor är mer vitala än andra och att dessa vitala människor bör ersätta de icke-vitala. De vitala är så klart den köpstarka medelklassen samt deras (möjligtvis lite mindre köpstarka, men desto mer “kryddstarka”) lakejer och apologeter inom den kreativa klassen. (fuck den kreativa klassen, kreativ klasskamp ftw!)

Gentrifieringen är idag totalt integrerad i det urbana fältet och ett utmärkt exempel på hur stat och kapital samverkar för att skapa och upprätthålla nya sektorer för kapitalackumulation. För det är viktigt att komma ihåg: gentrifiering är en politisk process! Marknaden kan inte verka utan ett politiskt ramverk. Gentrifiering bestäms av politisk kamp. Med detta som utgångspunkt menade Neil Smith, en av talarna på konferensen, att gentrifieringen kan ses som ett prime moment för nyliberalismen: staten bereder väg för bostadskapitalet. De forcerade ombildningarna där offentligt ägda fastigheter säljs till underpris är ett närmast övertydligt exempel på detta, Boultbeegate ett annat. Denna strategi för ackumulation är vad David Harvey kallar för accumulation by dispossession, något han menar är utmärkande för nyliberalismen.

Neil Smith tycker att vi, för att förstå bostadskapitalets intresse i gentrifiering, bör följa kapitalflödena! Det finns nämligen ett räntegap som består av skillnaden mellan dagens jordränta och den potentiella jordränta som ett område kan få om det ”utvecklas”, gentrifiering är i grund och botten ett sätt att exploatera detta räntegap. Köp billigt, tvinga bort arbetarklassen och sälj dyrt. (Hörni Marxister, är det superdupervulgärt att skriva jordränta här ovan?? och isf, wtf ska jag skriva??)

Neil Smith påpekade också att det inte var någon slump att den senaste ekonomiska krisen utlöstes av en fastighetsbubbla eftersom fastighetssektorn är en väldigt stor del av många ekonomier: 15% i snitt inom EU-länderna och 29% i Kina (där urbaniseringen står för en större del av den ekonomiska aktiviteten än industrialiseringen, enligt Smith). Detta är självfallet en fantastiskt bra anledning (bland många) till varför vi måste förstå oss på och krossa bostadskapitalet.

5 tankar kring ”Gentrifiering

  1. Intressant och praktisk sammanfattning! Hoppas ni tar tag i att skriva lite mer i ämnet. Angående jordränta så känns det ju knappast superduperviktigt även om ordet kanske för tanken till exploateringen av bönders mark för kapitalackumulation (det Harvey snackar om för att förklara varför kåkstäder uppstått och f.d bönder tvingas röra sig mot städerna trots avsaknaden av arbete där) snarare än en urban situation med gentrifiering. Dock ser jag inget direkt problem med att använda ordet i båda sammanhangen. Kanske kan det visa hur kapital utnyttjar rum generellt och att det där i finns sammankopplingar mellan saker som händer på landsbygden och i staden, eller förlängningen – i metropolerna. Annars kanske markränta låter lite mer modernt och stadsbaserat om man vill separera begreppen?

    Det jag kanske känner att jag saknar i gentrifieringsdiskussionerna är teorier kring möjlighet till motstånd utifrån de antaganden man lyckats göra. Ofta är ju gentrifiering inbäddade i svåra Moment 22-situationer för oss boende. Ett exempel är ju Kreuzberg där man bedriver anti-gentrifieringskampanjer i att bränna bilar, klottra, förstöra och på annat sätt skrämma bort investerare och sänka marknadsvärdet/spekulationsvärdet men det bygger ju som man förstår på att vi måste osäkra och försämra vår egen närmiljö för att inte tvingas bli bortträngda.

    1. Tänkte också lite på om markränta skulle passa bättre, men jordränta låter ju så najs o Marxskt (lr Ricardianskt kanske…) o seriöst. ;)

      Apropå moment 22-situationen kring motståndet är det ju helt klart den svåra nöten att knäcka. Tycker ditt blogginlägg om det var sjukt bra, och visst känns det lite hopplöst ibland. Även om jag har nån slags dragning till de där förfulningskampanjerna oxå, det är väl romantikern i mig antar jag. :) Har du sett instruktionsvideon från Es regnet kaviar-kampanjen i Hamburg? Den är skoj, men dras ju med samma problem som du skriver om ovan.

      En av föreläsarna på konferensen, Tom Slater, har en bok på gång som kommer heta Fighting Gentrification, mer om honom här: http://www.geos.ed.ac.uk/homes/tslater/ Han är även redaktör för boken The Gentrification Reader som ligger här bredvid mig och är en 600-sidors tegelsten som bara väntar på att läsas, får återkomma när jag hunnit bläddra lite i den, kanske finns något matnyttigt om motståndsstrategier. För så klart hann de ju inte komma så långt på konferensen, som det alltid är. :(

  2. Anders Lund, en dansk gentrifieringsforskare som har arbetat med Neil Smith, brukar säga det samma med gentrifiering=displacement i termer som ligger den skandinaviska gentrifieringshistoria närmre: sanering.

    På sextiotalet när Vesterbro i København ”sanerades”, gjorde man om fasader, byggde kloaksystem, byggde innergårdar med träd och gräsmattor, installerade toaletter, fräschade upp helt enkelt. Men vad som ofta glöms i de här historierna är att den så kallade sanering också var, med ett lite hårt uttryck, en social sanering: de fattiga tvingades flytta ut pga. att hyran steg, och rikare människor kunde flytta in i fräscha nya lägenheter, med nya toaletter och nya grannar.

    På danska kallar stadsvetenskaparna och politikerna även samma processer för ”byfornyelse” (byförnyande?). Samma argumentation går här också: Det är inte bara ett förnyande av områdets arkitektur, gator och allmänna platser. Det är också ett förnyande av områdets sociala sammansättning.

Lämna ett svar till Malte Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.