Del två i den ej färdigskrivna och opublicerade rapporten Urban allemansrätt, läs del ett som ger en introduktion samt bakgrund till rapporten här.

Allemansrätt

Grunden i allemansrätten är att du har rätt att vistas i naturen och ta del av den oavsett vem som formellt äger marken du befinner dig på. Det existerar en väl spridd berättelse om att allemansrätten är något unikt svenskt som funnits sedan urminnes tider. I själva verket var det långt in på 1800-talet vanligt förekommande att bötesstraff utdelades till den som beträdde annans mark. Allemansrätten har sin upprinnelse i ett betänkande som lades fram 1940 av den statliga fritidsutredningen. Dess syfte var att öka allas möjligheter till friluftsliv, men idén om en allemansrätt är äldre än så, och utredningen stödde sig på det faktum att allemansrätten redan praktiserades och således var att betrakta som en sedvanerätt. (Gunnar Wiktorsson: Den grundlagsskyddade myten. Om allemansrättens lansering i Sverige. City University Press, 1996)

Allemansrätten är alltså inte något givet, snarare kan den förstås som en rättighet som uppstått genom en lång period av allmänhetens tillägnande av naturen, trots eventuella bötesstraff. Allemansrätten bär således på en historia av olydnad som blivit en sedvana och sedermera formaliserats och numera till och med är inskriven i Sveriges grundlagar, närmare bestämt regeringsformen. Om vi tar denna insikt och kombinerar med det faktum att ingen riktigt vet vad allemansrätten innebär, vilka rättigheter den mer exakt garanterar, så blir det tydligt att allemansrätten inte är något statiskt, utan en rätt som, precis som andra, ständigt skapas och omformas. Detta innebär att den kan utvidgas!

Allemansrätten överskrider vissa vedertagna idéer om hur samhället ska organiseras. Den gör naturen till något vare sig riktigt privat eller offentligt och den visar hur vi faktiskt kan ta ett gemensamt ansvar för sådant som vi har ”fri” tillgång till. Om det förut inte var tillåtet att klättra över de murar som byggts kring naturen så har det gemensamma tillägnandet idag lett till en situation där vi till och med har den formella rätten att klättra över eventuella murar runt allemansrätten. Ur detta faktum bör vi finna mod att klättra över nya inhägnader för att skapa nya allmänningar.