Lyssnade på ett föredrag av Enrique Peñalosa, före detta borgmästare i Bogotá, och kanske den alternativa transportvärldens största fixstjärna. Han är ganska vettig och det är svårt att förneka betydelsen av de omvandlingar av Bogotás transportsystem som han låg bakom. Men det är något som jag alltid stört mig på hos honom, det är en åsikt som är ganska vanlig hos de flesta som pratar om staden, det är den här vurmen för den blandade staden. Peñalosa beskriver den samtida stadens problem på följande sätt:

todays class conflict is not the old marxian one between proletariat and bourgeoisie, but between those who drive cars and those who dont.

Självfallet har han en poäng i att det finns en konflikt mellan bilister och alla andra, men att hävda att det inte skulle finnas en konflikt mellan arbete och kapital, och mellan rik och fattig, det är ju så dumt så klockorna stannar. Det är så dumt så att typ alla som pratar om den moderna staden håller med honom. För är det inte så att allt tjat om den blandade staden egentligen bara handlar om att inte vilja ta itu med problemets kärna: den orättvisa staden. När Stockholms finansborgarråd Sten Nordin (M) ställer sig bakom något, då vet man att han antingen ljuger eller att det är något riktigt vidrigt som föreslås, i fallet med den blandade staden är det nog lite av båda… ;)

Jag tror inte att någon tycker att det är en önskvärd utveckling att alla med höga inkomster bor i innerstan och alla med låga bor i exempelvis Järva. Vi brinner för att skapa en stad som verkligen är blandad

Idén om den blandade staden framstår som närmast fatalistisk, dess förespråkare utgår från att samhället alltid kommer (och bör) vara skiktat i olika klasser och inkomstgrupper, och att stadens roll endast är att göra detta faktum så friktionsfritt som möjligt. Staden ska bara smeta undan de konflikter som verkligen finns, “så länge vi accepterar och respekterar varandra så är allt bra”. Likt den identitetspolitiska drömmen om bekräftelse och respekt så ska den täta blandstaden få oss att respektera varandra. Medelklassen ska inte fnysa åt arbetarklassens vulgära matvanor och de outbildade, uttråkade och hopplösa ungdomarna ska inte bränna dyra bilar. Problemet med att vi lever i en stad med fasansfulla inkomstklyftor reduceras till enbart rätten att få vara sig själv i offentligheten, inte att få förändra sig själv, eller offentligheten…