Generalisera kampen mot höghastighetssamhället: nödbromsen måste vara gemensam, ingen ska med!

I senaste numret av Brand (herregud vad vackert det är) finns det, bland många intressanta artiklar, en text om motståndet mot höghastighetståget TAV i norra Italien.

TAV är en del i det transeuropeiska transportnät där även Öresundsbron och den planerade Botniakorridoren ingår. … Det är tänkt att staten ska finansiera kalaset som beräknas kosta runt 20 miljarder euro med offentliga medel. … I de strama nedskärningarnas tid är de boende i Susadalen övertygade om att miljarder av offentliga medel på TAV inte är ett sätt att komma ur krisen eller ens av värde för landet. Däremot är man övertygad om att det är ett försök att stjäla offentliga medel. Kontrakten har delats ut till privata företag utan budgivning.

I artikeln benämns TAV som ett “Stort Onödigt Bygge” och jämförs med den Stockholmska arenahetsen och Förbifarten. Planerna på att bygga TAV har stött på stort motstånd från lokalbefolkningen som menar att det, förutom att förpesta närmiljön med asbest, uran och söndertrasad skyddsvärd natur även främst är ett projekt för att öka kapitalcirkulationen. För bygget handlar inte om att stilla någon form av efterfrågan på persontransporter, det finns redan en järnväg på sträckan vars kapacitet inte ens utnyttjas till hälften. Dessutom pekar motståndarna på hur cirkulationsindustrin vid tidigare utbyggnader av TAV exploaterat arbetskraften extremt hårt. Allt sammantaget bilder dessa förhållanden en tydlig illustration till den poäng Alf Hornborg gör i Myten om maskinen, nämligen att den teknik som vid en första anblick framstår som tidsbesparande kräver enorma mängder kapital, arbetskraft och naturresurser för att framställas. Något som i slutändan gör att den för de allra flesta inte blir en tidsbesparing. Fast nu är så klart inte poängen med höghastighetssamhället att lägga grunden för en allmän tidsbesparing, utan att smörja hjulen på kapitalets cirkulationsprocesser.

Vad som gläder mest med motståndet mot TAV som det beskrivs i Brand är att det inte handlar om moraliserande kring utveckling hit eller förflyktigande dit, och därför inte fastnar i liberalismens torftiga valfrihet. Istället förs en kollektiv kamp med demonstrationer, blockader och sabotage mot höghastighetsmonstret. Vilket osökt får mig att tänka på det senaste numret av Effekt (som tyvärr var trist, till skillnad från förra numret som var riktigt trevlig läsning) där David Jonstad skriver om Ludditernas 200-årsjubiléum.

Vad kan vara mer passande i dessa dagar än att ta upp kampen där de lämnade den, och fortsätta förstöra maskinerna som förstör oss (och ekosystemet). När produktionen delvis sipprat ut från fabriken och in i den sociala fabriken, och i dagar av alltmer påträngande kapitalcirkulation så faller det sig närmast självfallet att det är just transportmaskinerna som skall förstöras. Som vi skriver i Trafikmaktordningen:

Vi ser hur mer och mer energi läggs på att bana väg för kapitalets blodomlopp, samtidigt som det byggs murar i sällan skådad takt för att kontrollera de globala människoflödena. Det är tydligt för vem, eller snarare för vad, som den fria rörligheten existerar. Men vad är det då som gör att det är så viktigt att upprätthålla dessa flöden, så viktigt att små störningar sägs vara stora hot mot dagens samhälle? I andra bandet av Kapitalet förklarar Karl Marx hur kapitalets omslagstid påverkar hur stor profit ett företag kan göra på en given insats. Omslagstiden beskriver han som ”den periodiska rörelsen i kapitalets livsprocess eller, om man så vill, den tid som åtgår, då ett kapital förnyas, upprepar sin värdeökning och sin produktionsprocess”

Det finns ingen individuell nödbroms, förutom möjligen att gå in i väggen. Antingen stannar hela tåget eller så tvingas alla med. Visst kan kanske en del yrkesgrupper, såsom akademiker och frilansare, ”unna sig” en långsam resa med InterCity, men att tro att detta individuella val under dagens omständigheter kan generaliseras är bara löjligt. Nödbromsen måste vara gemensam: Ingen ska med!

p.s. har hittat ett sjukt najs plugin till wordpress som visar vilken låt man lyssnat på när man skrev inlägget, kolla under rubriken ovan. :)

En reaktion på ”Generalisera kampen mot höghastighetssamhället: nödbromsen måste vara gemensam, ingen ska med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *