Efter att ha legat hemma sjuk hela veckan hade jag i dag äntligen tillräckligt med ork för att ta en liten promenad i det underbart vackra höstvädret. Behövde gå till Högdalen för att hämta ut en bok jag beställt på nätet, numer kan jag nämligen inte hämta ut paket från posten i Rågsved, så gick det med den privatiseringen. Skulle också lämna tillbaka den helt fantastiska Eld på bibblan där, det är helt off topic, men gud vad awesome Cirkeln och Eld är!

På vägen mellan Rågan och Högis gick jag förbi den relativt nyöppnade skateparken, och kunde inte motstå att gå in och kolla lite på den. Det första som slog mig var hur otroligt mycket bilar som stod parkerade där, minst 25 stycken. Nya, blankputsade och dyra såg de ut att vara också. Kunde inte hålla mig från att skriva ned de tio första bilarnas registreringsnummer och precis som jag misstänkte var det inte direkt bilar från närområdet, utan bilar som tillhörde välbärgade föräldrar som skjutsat sina barn till skateparken. Av de tio bilarna jag kollade upp var en från närområdet (postadress Bandhagen), de andra var från rika områden som Nacka, Enskede och Bromma. Men, säger den naive liberaloptimisten, det ökar ju integrationen! Nja, dessa människor såg jag inte direkt till i Högdalens centrum, och vid kulturhuset Cyklopen som ligger 50 meter från skateparken hängde inte heller någon av dessa människor. Förhoppningen från vissa är så klart att detta ska ändras, alltså inte så att fler av de som nu bor i området nödvändigtvis ska börja använda den ”offentlighet” som byggs, tvärtom. Det som byggs används för att göra reklam för de nya bostadsrätterna som byggs i Högdalen, där ”framtidens söderbor ska bo”.

En vän som bodde i området förut och var engagerad i stadens planer uttryckte det hela rätt träffande:

De sa på ett rådslag, eller om det var en rundvandring med politiker i området, att ”skateparken ska dra folk från hela sverige, kanske får vi hit MTV’s X-games, och då drar det folk från hela världen”. Då frågade nån om det inte vore bättre att man byggde något som drog folk från Farsta, Högdalen eller Rågsved, och möttes av tystnad. Den konversationen säger liksom allt om hela deras syn på projektet. Vi var kraftigt emot monofunktionellt byggande. Skate:are använde redan Högdalstopparnas asfalterade småvägar för utförs-longboarding. Ett spontanistiskt ingrepp, det gillade vi. Vi tyckte man kunde smälla upp utomhus-elstolpar, asfaltera områden och sedan låta folk använda dessa som de vill. Om skate:are började bygga lite ramper, fine. Men så fort frisbee-banan byggdes t.ex. så slutade folk picnica där, rasta sina hundar och pundarna kördes iväg. Det blev ett monofunktionellt område som dödade alla andra aktiviteter.

Det faktum att de flesta som hängde i skateparken inte direkt kom i från närområdet behöver så klart inte vara problematiskt i sig, massor av grymma aktiviteter har anordnats här i orten under sommaren där folk har vallfärdat från hela staden för att få delta, men då har det varit en blandad publik som har kommit, och stämningen har varit inkluderande, jag tänker bland annat på de fester som flera olika grupper har styrt upp. I skateparken rådde däremot en övervikt av pojkar som fått skjuts dit av sina föräldrar och sköna reklamkillar i 30-40 års åldern (varav ett gäng blev väldigt nervösa när jag antecknade deras registreringsnummer: ”du är väl ingen jävla lapplisa?”), förutom sin sociala bakgrund har dessa även gemensamt att de är män. Av de cirka 90 personerna med bräda som jag räknade till så var 4 tjejer. Det här problemet har jag upplevt även i Rågsved där jag uppfattar det som att man lägger orimligt stora resurser på att bygga konstgräs på fotbollsplaner som till stor övervikt används av män.

När jag kände mig färdig med Högdalen promenerade jag förbi Cyklopen, över järnvägsspåren och in i Rågsveds friområde: ett stort, sammanhängande naturområde, fullt med rödlistade arter, kolonilotter, betesmark för kor och får, ett gammalt industriområde som fortfarande är i bruk och massvis av lokalbor ute på promenad. Detta område, lika älskat av Rågsvedsbor som dödförklarat av politikerna i Stockholms innerstad som aldrig satt sin fot i det, ska nu bebyggas. Trots stora protester från boende har Stockholms stad precis utlyst en markanvisningstävling i området. Vem bryr sig om en hel förortsbefolknings rekreationsmöjligheter när det finns möjlighet att bygga radhus och stadsvillor.

En skatepark i Högdalen, ett naturområde i Rågsved. Två platser som vid en första anblick inte har mer gemensamt än sin geografiska närhet, men som när politikernas och stadsplanerarnas syn på dem ställs bredvid varandra väldigt tydligt illustrerar den ideologi som har total hegemoni i diskussioner om staden: nyurbanismen. Nyurbanismen är kapitalets ideologi, och likt kapitalet är den blind för allt annat än mervärdesskapande. Likt kapitalet är den en totaliserande och utslätande kraft. Likt kapitalet utplånar skillnader och skavanker, strömlinjeformar livet för att passa in det rådande produktionssättet, så omformar nyurbanism staden efter sin egen logik. Där vi boende ser ett område utan ett tydligt användningsområde, och därför möjligt att temporärt omforma för att passa det vi för stunden vill göra, ser nyurbanismen bara en möjlighet att exploatera. Bakom kodord som integration, levande förorter och stadsutveckling döljer sig enbart ett omättbart behov av exploatering och kontroll.

Jag finner mig själv titt som tätt indragen i diskussioner kring Stockholms stadsutveckling, och trots att jag inte borde bli det, så blir jag ofta faktiskt förvånad över nyurbanisternas totala ignorans för kontext och fältstudier när nya byggprojekt ska planeras. Ge en nyurbanist, oavsett vart i världen hen bor, en karta över Stockholm och be denne att peka ut områden som hen tycker borde bebyggas/”utvecklas” och du kommer få tillbaka en likadan stadsplan från allihop. Ibland kan jag inte annat än gapa när jag ser diskussioner där nyurbanister från andra städer än Stockholm, personer som förmodligen inte spenderat många minuter i någon av våra otaliga hyresrättsförorter, sätter sig till doms över den moderna stadens utformning i exempelvis Rågsved eller Hökarängen.

De personer som ofta beskriver sin syn på staden som en ”reaktion mot modernismens härjningar” skulle jag vilja påstå oftast är de värsta kålsuparna. De anklagar den staden som byggdes ungefär mellan 1950-1970 för att vara likriktad, omänsklig och planerad av byråkrater utan förankring. Samtidigt så kan de utan problem pådyvla sin syn på staden på områden de själva har noll koll på. Men det är klart, de kommer väl aldrig behöva besöka det deras idéer förstör heller. Lätt att säga att det borde byggas mer i Rågsved, när man själv inte behöver leva med konsekvenserna av ett totalt förstört naturområde. I stället för att lära känna ett område på riktigt, se vilka platser det skulle passa att bygga på (i fallet Rågsved behövs det inte ens eftersom de boende redan pekat ut flera områden som skulle passa mycket bättre att exploatera) så ser nyurbanisten bara ett naturområde som inte har en tydlig funktion och därför borde exploateras.