Automobile Politics

Ska du läsa en till bok om bilism/trafikpolitik (utgår förstås från att Trafikmaktordningen var den första) så tycker jag du ska läsa Mathew Paterson’s Automobile Politics, fantastiskt bra bok måste jag säga!

Paterson tar hjälp av Paul Virilio för att beskriva hur dagens samhällen kan förstås som dromokratier, alltså styrda av rörelse och acceleration:

Movement is not only central to contemporary politics – in the sense that many things would not happen without it – it is a ruling principle of contemporary life. […] Dromocracy is simultaneously the rule of movement (mobility becomes an ’obligation’), over movement (it needs to be controlled and channeled) and through movement (it is through organising people’s mobility that rulers pursue their particular projects and the maintenance of their power in general).

Paterson kritiserar automobilitetsforskningen (Urry m.fl) för att vara för fokuserad på bilismens betydelse i folks vardagliga liv och för att lägga för stor vikt vid enskilda individers ”val” som förklaringsmodell till massbilismens framväxt och menar på att vi mer måste se till de politiska strukturer och beslut som gjort massbilismen möjlig. Han exemplifierar med de broar som byggdes över motorvägen till Jones Beach i New York av Robert Moses som medvetet byggdes så låga så att inga bussar skulle kunna ta sig ut till stranden: ett sätt att hålla borta fattiga och ge incitament till folk att åka bil.

Bilen har varit framträdande under 1900-talet som ett medel för att skapa ett ”enat folk” och utplåna klasskonflikter, från de svenska sossarnas en bil per man och bilberoende folkhemsbyggande via de tyska nazisternas militärmotorvägar och folkbilar till Henry Fords utsagor om att:

The time will not be far when our own workers will buy automobiles from us … I’m not saying our workers will govern the state. No, we can leave such ravings to the european socialists. But our workers will buy automobiles.

Det bilindustriella komplexet har under hela 1900-talet gått i framkant för kapitalets utveckling och omstrukturering: nya modeller varje år, löpande-band-produktion, just-in-time-produktion, försäkrings- och kreditinstitut och Paterson menar att det finns en fara i ett för snävt synsätt på bilsamhället. Om vi bara ser till bilen så kanske vi, i dessa ”post-fordistiska” tider, ser framför oss hur bilföretag blöder pengar, hur ungdomar inte tar körkort i lika hög utsträckning, hur nyheterna rapporterar om peak-car… Men om vi ser på automobiliteten i ett bredare perspektiv, som ett sätt att förhålla sig till rörelse, förflyttning och kapitalackumulation så menar Paterson att vi inte befinner oss inne i ett så stort skifte som det kanske kan framstå som (även om så klart energikris+ekonomisk kris+klimatkris kan ändra det rätt snabbt).

Tror det blir ett till inlägg om boken snart… Läs den!

1 tanke kring ”Automobile Politics

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.