Snubblade över Marc Perelmans Barbaric Sport på en bokhandel under semestern förra sommaren och läste den med stor behållning. Vågar dock inte helt gå i god för den iom jag läser extremt okritiskt på semestern för att allt är så gött. :) Hur som innehöll den ett roligt appendix som heter 20 teser om sport, svag som jag är för X teser om Y så bestämde jag mig för att översätta det. Appendixet är uppdelat i två delar, nedan följer första halvan, andra var inte lika skoj, så får se om jag orkar översätta den.
I. Födseln av modern kapitalistisk sport
- Även om det är sant att människan alltid har ägnat sig åt fysisk träning av lekfulla, tävlingslystna, praktiska eller militära skäl – kollektiva lekar, jakt, rituella fysiska övningar etc – så är det falskt att hävda att sport “är gammalt som gatan” eller en “mänsklig tradition”. Sådana mytiska föreställningar angriper sporten som en ahistorisk företeelse, en transcendent entitet, som står över historiska perioder och produktionssätt.
- Sport som institution är en produkt av en historisk vändpunkt. Sport uppkom i England, det kapitalistiska produktionssättets vagga, vid den industriella epokens början. Sport var redan från början inte en homogen institution, utan en klasspraktik. Sport betydde olika saker för olika sociala klasser. Medan sport för borgerligheten fungerade som ett fritidsintresse och en form av distraktion så var den för arbetarklassen ett medel för fysisk återhämtning. Detta förklarar varför arbetarrörelsen alltsedan sin födelse har ställt kravet på rätten till att få tid till att idrotta tillsammans med kravet på rätten till arbete och har kämpat för detta inom ramen för kampen för en kortare arbetsdag.
- Storbritannien exporterade sina sportpraktiker tillsammans med sina varor och vapen, till Indien, Sydafrika, etc. Världsidrottens födelse är parallell med imperialismens konsolidering. De stora internationella sportfederationerna skapades vid början av 1900-talet under samma period som andra stora transnationella organisationer som Nationernas Förbund skapades. Idag är världsidrottens internationella instanser totalt integrerade i imperialismens mekanismer.
- Sporten är en konsekvens av produktivkrafternas utveckling under kapitalismen. Den är en produkt av arbetsdagens förkortande, urbanisering och transportmedlens tekniska utveckling. Sporten förvandlar kroppen till ett instrument vilket den hjälper att integrera i det komplexa systemet av produktivkrafter. En sådan relativ utveckling av produktivkrafterna står i stark kontrast till den kroniska underutvecklingen av den fysiska potentialen bland människor i länder dominerade av imperialismen, något som tar sig uttryck i undernäring, missbildning, etc.
- Denna utveckling av fysisk potential genom sport har skett i kontexten av borgerliga produktionsrelationer. Eftersom sporten är en klassinstitution så reproducerar den dessa produktionsrelationer i en ideologisk form. Härvidlag har sporten blivit totalt integrerad i och kontrollerad av statsapparaten. Det är på grund av detta som varje illusion om att sporten skulle kunna reformeras är just en illusion. Sporten måste, likt nationalstaten, dö.
- Sporten som institution är anpassad till det kapitalistiska systemets mekanik. Sportklubbar fungerar som företag som konkurrerar på sportmarknaden. Sportkapitalisterna approprierar spelare och idrottare som genom detta blir deras lönearbetare. Inom klubbarna så tar sig klasskampen uttryck som en kamp mellan de som tillhandahåller kapital och de som tillhandahåller resultat. Relationen mellan ledningen och idrottarna är en lönerelation med allt vad det innebär; exploatering av deras arbetskraft, fackföreningar etc.
- Idrottaren är en ny typ av lönearbetare som säljer sin arbetskraft – alltså hens förmåga att producera ett spektakel som lockar publik – till en arbetsköpare. Bytesvärdet på hens arbetskraft, styrt av lagarna om utbud och efterfrågan, bestäms av den socialt nödvändiga tiden för att reproducera arbetskraften. Amatörismen upphörde att existera för länge sedan. Alla toppidrottare är professionella aktörer i muskelspektaklet. De fungerar också allt som oftast levande reklampelare.
- Sportsystemet är således en integrerad del i det kapitalistiska produktionssättet och konstituerar en specifik sektor inom den kapitalistiska arbetsdelningen. Ekonomiska truster, banker och monopol har tagit över den finansiella sidan av den sportsliga aktiviteten vilken har blivit en högt värderad profitkälla. Tävlan om dessa profiter sporras av profiterna från tävlan. Därför ökar antalet sporttävlingar för att möjliggöra för en snabbare cirkulation av kapital och produktion av mervärde.
- Publiksporter utgör en omfattande del av den kapitalistiska underhållningsindustrin. Kommersialisering av sport verkar på fyra huvudsakliga nivåer:
- Etablerandet av en industri kring sportprodukter, varor och tjänster – vintersport, turism, tillbehör och supporterprylar.
- Utvecklandet av annonsering i samband med publiksporter.
- Ianspråktagandet av medborgares och arbetares resurser för att bygga och fylla arenor.
- Spel- och lottoindustrin.
Sportsystemet är alltså en integrerad del av ett vidsträckt nätverk av kapitalcirkulation, varför alla idéer om att kunna “rensa upp sporten finansiellt” är en illusion.
- De otaliga och ofta förekommande skandalerna inom sportens värld – bedrägerier, skattesmitande, illegala transfers, konkurser och andra suspekta saker – är en reflektion av monopolkapitalismens kris och sönderfall genom inflation, arbetslöshet etc. Denna kris kommer ofrånkomligen leda till kamper från de som praktiserar och tittar på sport, kamper som vi måste intervenera i.
- Internationell ekonomisk tävlan pågår mellan imperialistiska och byråkratiska stater kring vem som ska få anordna stora sportevenemang som OS. Sådana evenemang kräver omfattande kapitalinvesteringar och bidrar till regional och nationell ekonomisk utveckling genom öppnandet av nya marknader, nybyggen etc. Den ständigt växande skalan på de olympiska spelen visar på vilken press de är under från de ekonomiska, politiska, diplomatiska och militära intressen som tjänar på dem.