En av texterna jag blev gladast av att läsa i Bosse Bergmans En gång talade man om staden var Korpen och Haga, tagen ur boken Korpen – en litterär monografi från 1987. Bokförlaget Korpen grundades 1975 av Gert Nilsson med viss hjälp av Bosse Bergman i stadsdelen Haga i Göteborg, närmare bestämt på Landsvägsgatan 34. I texten Korpen och Haga funderar Bergman över vad hagamiljön kan ha haft för betydelse för förlagets tillkomst.

Haga anno 1975 beskrivs som:

en tät blandning av sten-, trä- och landshövdingehus, ofta inte mer än tre våningar höga och uppförda under 1800-talets andra hälft, sedan decennier dåligt underhållna, här och där redan helt eller delvis tömda, tillbommade eller rentav rivna, en bebyggelse som speglade både den sociala förslitningen och intimiteten i storstaden.

Stadsdelen präglades också, genom sitt centrala läge och sitt gatunät som erbjöd många vägar till samma mål, av relativt intensiv genomfartstrafik, något som ledde till att det lokala butikslivet klarade sig ganska bra. Huset som Korpen huserade i togs efterhand, i takt med att andra hyresgäster flyttade, över av kretsen kring förlaget. På grund av sin ålder och sitt sjaviga skick var hyran låg och möjligheterna att bygga om, smycka ut, förbättra och försämra stora. Något som ledde till att husets lägenheter byggdes ihop då dörrar slogs ut ur väggar och smårum förvandlades till olika temarum: syrum, tvättrum, trumrum, tryckrum osv. Kåken präglades mer av utrymmen än utrymme, som Bergman uttrycker det.

Husets utrymmen användes även av ett stort antal grupper tillhörande vänstern och alternativrörelsen, således skedde en växelverkan och idéutbyte mellan förlag och rörelse. Enligt Bergman hyste om inte varje lägenhet, så åtminstone varje hus, i Haga denna typ av aktiviteter under denna tid. Hagas omvandling till ett sjavigt och rivningshotat område hade pågått länge, men utflyttningen av barn- och arbetarfamiljer accelererade samtidigt som 60-talets politiska rörelser växte sig starka. Och de korttidskontrakt med låg hyra som stadsdelen kryllade av erbjöd en mylla där denna rörelse kunde sjunka in och börja gro. Recessionen och det relativa bostadsöverskottet under 70-talet förlängde denna period i Hagas liv, då saneringen inte var ekonomiskt intressant just då. Haga kom helt enkelt att under en mycket längre period än andra områden erbjuda

alternativrörelsen precis det den behövde för att vinna stadga, växa och experimentera: billiga och oömma lokaler i en ännu levande, centralt belägen stadsdel.

Här är viktigt att påpeka att det inte bara är billiga lokaler, och kanske framförallt inte det centrala läget, som är det viktigaste, utan snarare klustret av många billiga lokaler som är lätta att få tag på och dessutom erbjuder möjlighet till ombyggnation och kontinuerlig anpassning för verksamheternas ändåmål. Trots dessa möjligheter som Haga erbjöd så menar Bergman att Haga aldrig skulle kunnat bli en verklig knutpunkt för det politiska och kulturella Göteborg, främst därför att där var för mycket bostäder i relation till offentliga mötesplatser, krogar och annat som kunnat locka fler än de redan intresserade att göra stadsdelen till sin.

Korpen har efter en tid i dvala vaknat till liv igen och gav i höstas ut boken Gilles Deleuze – en introduktion, och har flera spännande titlar på gång! Måste erkänna att jag trots att jag bevistade den Stockholmska releasen för Deleuzeboken inte hunnit/pallat mig igenom den, men noterade att Fredrik Edin utnämnt den till en av årets bästa böcker.

Vadan detta intresse för bokförlaget Korpen? Förutom grymma böcker så kommer det nog visa sig framåt våren… Just nu skulle jag finna det intressant om nuvarande redaktör _Ludens vid tillfälle tog inspiration av Bergman och skrev något om vilka delar av den Göteborgska ekologin som förlaget för tillfället rör sig inom (vad jag minns har det mumlats något om Gårda och stadsdelsmotstånd..?)

Broschyrer utgivna av Röda bostadsgruppen, en Korpen närstående och Hagabaserad bostadspolitisk grupp.