Ju mer automatiserad produktionen blir, ju mer uppkopplat och hopkopplat samhället blir, desto tydligare framgår det hur dåligt anpassade vi är. Ju snabbare hjulen snurrar, ju färre avbrott produktionen tar, desto tydligare blir det vad som hindrar framåtskridandet. Människan har skapat ett 24/7-samhälle, men vi är inte skapta för ett 24/7-liv.

När arbetslivet för länge sedan sträckt sig utanför fabrikens portar, butikens kassa eller kontorets gråa väggar. När varje bråkdel av vår vakna tid bestulits oss. När alla våra basala behov – hunger, törst, lust och vänskap – har varufierats och sålts tillbaka till oss… Skrev jag alla våra basala behov? Förlåt, det var förstås en överdrift. Det finns fortfarande en bastion av icke-produktiv tid, av tid som inte kan exploateras direkt, utan enbart användas för att återskapa oss som arbetskraft. Jag pratar förstås om sömnen. Denna fasta entitet i en förflyktigad värld. Denna tredjedel av livet som kapitalet inte kommit över. Skrev jag en tredjedel av livet? Nja, det kanske är att ta i. Visste du att i USA så sover en i snitt sex och en halv timme per dygn, jämfört med cirka tio timmar per dygn i början av 1900-talet.

Kapitalets problem med att vi sover är temat för Jonathan Crarys bok 24/7. Han tar sin utgångspunkt i Pentagons forskningsavdelning DARPA och deras försök att skapa sömnlösa soldater för att kunna integrera människa och maskin sömlöst. Målet är att skapa en människa modellerad efter de militära dödsmaskinerna och nätverken, rationell och ständigt påtänd.

Drönare är inte den enda typen av flygande icke-människa som intresserar den amerikanska militären. Den vitkronade sparven har även den börjat synas på militärbaserna. Precis som drönaren kan nämligen denna sparv flyga dygnsvis i sträck utan vila eller sömn och är således ett perfekt studieobjekt för DARPA – som förutom att utveckla droger som gör en orädd även försöker ta fram anti-sömnmedicin. Allt för att skapa människor för de tillfällen då bestyckade drönare inte går att använda. Skrev jag människor? Jag menade förstås sömnlösa dödsskvadroner oemottagliga för rädsla och empati. Och som historien gång på gång visat så anammas militära innovationer relativt snabbt av det resterande samhället: den sömnlöse soldaten är bara ett steg på vägen mot den sömnlöse arbetaren och konsumenten.

Att undanhålla någon från sömn har länge varit en populär tortyrmetod, och redan Hobbes konstaterade att det som skiljer ”naturtillståndet” från det ”samhälleliga” är när vi människor tillsammans möjliggör för varandra att sova. Hobbes menade att det är minst lika viktigt att skydda den som sover från faror som från rädslan för faror.

I och med framväxten av det borgerliga samhället så knöts rätten till sömn till privategendomen, något vi kan se spår av än idag i form av så kallade luffarsäkra bänkar och securitasväktare som spöar hemlösa som sover i offentligheten. Att den amerikanska militären använder sömnundanhållande som tortyrmetod på Guantánamo och liknande tortyrcentra vet väl alla om. Jonathan Crary beskriver hur denna taktik inte bara används mot enskilda individer utan mot hela befolkningar som USA är i krig mot. Med hjälp av satelliter och annan övervakningsutrustning samt avancerad teknologi för krigsföring i mörker så gör de konstanta nattliga räder i t.ex. Afghanistan för att terrorisera befolkningen och undanhålla dem från sömnens trygghet.

Kapital är värde i ständig rörelse och expansion. I samma stund som det stannar så slutar det att vara kapital. 24/7-samhället är helt enkelt en logisk konsekvens av kapitalets rörelselagar: accelerera och expandera eller dö. Redan under 1800-talet skedde en enorm expansion av de nätverk som kapitalet behöver för sin expansion och cirkulation: järnvägar, klockor, telegrafer. Crary menar att det som definierar moderniteten är hur människor lever mitt i ett 24/7-samhälle men med ett tempo och en livsrytm som är förkapitalistisk och fortfarande anpassad efter agrarsamhällets skiften mellan dag-och-natt, höst-och-vår. Detta är dock något som ändras i och med andra världskriget där utdaterade territorier, identiteter och sociala sammanhang utplånas.

It was the making, wherever possible, of a tabula rasa that would become the platform for the latest phase in the globalization of capitalism. World War II was the crucible in which new paradigms of communication, information, and control were forged, and in which connections between scientific research, transnational corporations, and military power were consolidated.

Det finns självklart ingen exakt tidpunkt där det skedde ett brott, där det vardagliga helt plötsligt försvann. Men Crary menar ändå att vi kan se ett tydligt skifte i mitten av 1900-talet där de där rummen och tillfällen som var utanför det kontrollerade och inrutade – det han kallar det vardagliga – började krympa allt snabbare. Han menar att en kan se upproren under sent 60- och tidigt 70-tal som försök till att försvara vardagligheten från stat och kapital. Precis som nyliberalismen från och med 80-talet, tillsammans med persondatorn och ersättandet av sociala skyddsnät med sociala medier inledde en ny attack mot vardagligheten:

Time itself became monetized, and the individual redefined as a full-time economic agent, even in the context of ”jobless capitalism.” The distinctions between work and non-work time, between public and private, between everyday life and organized institutional milieus has been made irrelevant. Under these conditions, the relentless financialization of previously autonomous spheres of social activity continues unchecked. Sleep is the only remaining barrier, the only enduring ”natural condition” that capitalism cannot eliminate.

Somna nu och spring till världens ände, sov nu. Jag hoppas du springer länge. <3 <3 /popvänster