Via bloggen The Transportationist får vi ta del av en sammanfattning av ett forskningspapper som verkar sjukt intressant: Mind the map! The impact of transit maps on path choice in public transit. Artikeln innehåller bland annat en fallstudie av Londons tunnelbana och dess välkända karta, och Zhan Guo från New Yorks Universitet kommer fram till att resenärer är mer benägna att lita på tunnelbanekartan än på sina egna erfarenheter av att resa i systemet.

The case study on the London Underground confirms that a schematic transit map indeed affects passengers’ path choices. Moreover, the map effect is almost two times more influential than the actual travel time. In other words, underground passengers trust the tube map (two times) more than their own travel experience with the system. The map effect decreases when passengers become more familiar with the system but is still greater than the effect of the actual experience, even for passengers who use the underground 5 days or more per week.

Studien visar att resenärerna inte bara litar mer på kartan än sig själva för att hitta den snabbaste vägen med kollektivtrafiken, utan även att hur bytespunkter illustreras har en stor betydelse för hur många som kommer att använda dem. Guo menar dock att även om dessa resultat förmodligen skulle kunna generaliseras till andra kollektivtrafiksystem så skulle kartans makt antagligen inte visa sig vara lika stor där, detta eftersom Londons kollektivtrafikkarta på många sätt är ganska speciell:

Few transit maps enjoy such public popularity as the tube map in London. Many transit maps include prominent geographical features, which dilute the map effect. Other systems have different past or present versions of their transit map, which precludes a lasting and stable map effect. Many metropolitan regions possess an easier-to-comprehend urban form than London, which could weaken the role of a transit map in the formation of a cognitive map.

Oavsett detta så är det väldigt intressanta fynd som Guo gjort, och visst blir en lite sugen på att läsa en liknande studie fast gjord i Stockholm. Implikationerna för hur vi ska designa Stockholms framtida kollektivtrafikkartor, främst med tanke på att vi (i den bästa av världar åtminstone) kommer att ha betydligt mer tvärgående spårtrafik. Om vi bortser från det faktum att Kollektivtrafikant Stockholm, Yimby och Urbanisma idag hyser en befogad rädsla över att Stockholms regionala utvecklingsplan och dess fokus på att bygga fler regionala stadskärnor håller på att falla samman, så får jag känslan av att insikterna från denna studie skulle kunna ge väldigt billiga och konkreta verktyg för att stärka kollektivtrafikens roll i att skapa just dessa kärnor.