Den stockholmska lokaltidningen Mitt I rapporterade förra veckan entusiastiskt om entreprenören Ellie Lundmark som har lanserat en smartphone-app där felparkerare kan varna varandra om parkeringsvakter. Appen ägnas en halv redaktionell sida, men det kunde lika gärna varit en betald reklamsida. Artikeln beskyller till och med parkeringsbolagets VD för att ”parkeringssituationen inte är den bästa i stan”. Motsvarande artikel om plankning är inte lika positiv, dels så kallas plankare genomgående för (det olidligt korkade och fula) fuskåkare, dels ägnas stor del av artikeln åt att klaga på hur mycket folk som inte har råd att betala för kollektivtrafiken ”kostar” SL. Hur mycket felparkerarna kostar samhället nämns dock inte. Men vad som nästan mest äcklar mig med den här appen är dess namn: Jaga Lisa. Med tanke på hur mycket hot, våld och förakt som parkeringsvakter får utstå från vägvredgade bilister så är det ett otroligt osmakligt namn. Är det någon som bör jagas är det Ellie och hennes felparkerande vänner.
Trafikmaktordningen reder ut det hela på ett pedagogiskt sätt:

Samhällets överseende med felparkerare kan ses som en naturlig ytterlighet av den rådande trafikmaktord­ningen. Att vi upplåter en så stor del av vårt offentliga rum till parkeringsplatser är liksom inte nog – vi ska även se mellan fingrarna med de bilister som olagli­gen ockuperar även de få platser de inte får vara på. … Där plankaren oftast tillhör en ekonomiskt svag grupp och plankar för att möjliggöra sin förflyttning inom staden är felparkeraren ofta en rik man i medel­åldern som anser sig få ställa sin Mercedes var han vill, och knappt verkar tveka att misshandla eller kränka den som försöker stoppa honom. Felparkeraren riske­rar dessutom att utsätta människor för andra faror, utö­ver sin egen vägvrede, genom att parkera på trottoarer och på så sätt tvinga ut fotgängare i gatan, eller genom att blockera utryckningsvägar. Planka.nu – Trafikmaktordningen (s. 32-33)