Governing pedestrians

“There are two classes of pedestrians in these
days of reckless motor-traffic: the quick and
the dead.” Lord Dewar 1864-1930

I transportsammanhang så hamnar ofta fotgängarna i bakgrunden. De ingår ofta i raddan av kollektivtrafik, bilism, cyklister och …fotgängare, men de blir sällan tagna riktigt på allvar. Visst förespråkas det ibland promenadstråk, där bilarna får ge vika för fotgängarna, men oftast är det infrastruktur för cykel och kollektivtrafik som sägs kunna minska bilåkandet. En anledning är säkert den att alla är fotgängare (om inte annat så på väg till bil, kollektivtrafik, cykel) och att det här med att gå känns som en så pass “naturlig” grej att det knappt ens kan klassas som ett sätt att transportera sig bland andra. Men just på grund av detta, just för att gåendet alltid är en del av varje resa, är det viktigt att ta det i beaktning!

I serien om trafikmaktordningen har det inte skrivits så värst mycket om fotgängare, men det finns en liten snutt från del elva som är värd att uppmärksamma:

Automobiliteten – bilens ideologi – finns inte bara på vägarna. Titta på nästa fotgängare som hastar fram från punkt A till punkt B utan att stanna upp för att uppmärksamma sin omgivning eller sina medmänniskor. Det är inte ett mänskligt rörelsemönster, fotgängaren beter sig som en bilist! I och med massbilismens övertag har bilen påfört sin logik på all samhällsplanering, våra städer är byggda för att omforma alla kroppsliga flöden efter bilens rörelsemönster. Bilismen har etablerat sig i våra hjärnor och därifrån styr den våra samhällen med en anti-social logik av rationalitet, funktionsuppdelning, hastighet, målmedvetenhet och effektivitet.

Att fotgängare prioriteras väldigt lågt när det kommer till infrastruktur är väl ofta ganska uppenbart, mer intressant kanske är vilka verktyg som används för att styra och forma fotgängarna för att anpassa sig till bilen. För det är inte bara som Planka.nu skriver att fotgängarna har börjat gå som bilister, utan även att de har accepterat sig själva som en andra klassens trafikanter. Hur kommer det sig att fotgängarna avsäger sig så mycket utrymme till bilarna, för att bilarna är stora och farliga kanske någon säger. Men det är nog lite krångligare än så…

Barbara Schmucki, transporthistoriker vid Yorks universitet, höll ett otroligt intressant föredrag på förra årets Towards Carfree Cities Conference i York (sån fail att föredragen där inte spelades in… synd att jag inte kan klaga på nån annan än mig själv I guess). Föredraget handlade om det som Schmucki kallade för governing pedestrians. Inspirerad av Foucaults begrepp governmentality beskrev Schmucki vilka styrningsmekanismer som använts när de helt vilda fotgängarna skulle civiliseras.

På gamla foton från städer kan en ofta se hur fotgängare, spårvagnar och bilar samsas om samma gatuutrymme, något som självklart inte var förenligt med den framväxande massbilismen. Spårvagnen gick rätt lätt att få bort från gatorna, kolla bara hur General Motors köpte upp och la ner i princip hela spårvägsnätet i USA. Fotgängarna däremot, dem kunde ju GM inte bara köpa upp och lägga ner, så där fick staten+kapitalet använda sig av lite mer förfinade styrningsmekanismer.

Vad då för några styrningsmekanismer? Jo, idag så benämner vi de flesta av dessa ”trafiksäkerhetsmekanismer” och det kan vara lite svårt att tycka något dåligt om dem, men som Schmucki konstaterar:

Technological innovations for pedestrians introduced during the century such as special crossings (Belisha beacons, Zebras, Pandas, X-Ways, Pelicans), rail guards, traffic lights, subways, bridges and new ‘footpath networks’ offered a measure of physical security only at the costs of disciplining the pedestrian to the needs of motorists.

För vad är det som säger att det är fotgängaren som går på vägen som har fel, egentligen? Ingenting annat än att bilen är på toppen av trafikmaktordningen. Bara för att det framstår som sunt förnuft idag så behöver det inte vara förnuftigt.

Så här kunde det se ut när fotgängarna skulle lära sig att acceptera bilens herravälde…
httpv://www.youtube.com/watch?v=ApPA80XU464

Och missa för guds skull inte den helt otroligt lökiga trilogin med The Green Cross Code Man, spelad av självaste Darth Vader!

2 tankar kring ”Governing pedestrians

  1. Viktigt inlägg! Jag glömmer ofta bort mig och tänker mest cyklism.

    Något viktigt som hände i Sverige för tio (?) år sedan var ju att fotgängarna fick företräde vid övergångsställen. Det är åtmindstone ett litet bemäktigande av de gående. Är det helt otänkbart att detta företräde utvidgades till att gälla överallt (inte bara på övergångsställen), kombinerat med en rejäl hastighetssänkning? Jag tror inte det är en helt orealistisk politik att driva. Många städer har redan sänkt till 30 km/h i hela innerstaden (min stad, Norrköping, är på gång). Med så låg hastighet börjar det bli rimligt att bilarna alltid kan stanna/väja för en fotgängare som markerar att hen tänker gå över/på vägen.

    När gående ständigt har företräde blir ju bilarna underställda dessa. Tvingade att krypa fram bland sina gående härskare. Så blir bil också mycket mindre attraktivt, något en endast väljer i nödfall eller vid nödvändig transport av större grejer.

    1. Ja, visst. Sänkta hastigheter är ju ett mkt bra sätt att göra stadsbilåkandet än mer poänglöst och irrationellt än det är idag. :) Det är ju typ gångfartsområde (http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%A5ngfartsomr%C3%A5de) som du beskriver ovan, och sådana kan ju vara riktigt fina ibland (även om det finns intressant kritik mot dem också, får återkomma till det). Tycker överlag att det här med att alla ska anpassa sig till den minsta, långsammaste, svagaste osv är en fin tanke.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.