Lovade för ett tag sedan att jag skulle läsa avdelningen Resisting gentrification i tegelstensantologin The Gentrification Reader, trodde det skulle gå rätt fort, men det gjorde det inte. Anledningen till det var lika sorglig som symptomatisk: i de fem texterna på totalt 75 sidor som man av namnet att döma förutsätter ska handla om gentrifieringsmotstånd så står det i princip ingenting om gentrifieringsmotstånd. Det lilla som boken överhuvudtaget nämner om hur gentrifiering kan motverkas handlar om saker som inte känns helt aktuella i en svensk kontext. Men eftersom den svenska kontexten mer och mer kommit (och kommer) att likna en anglosaxisk kontext så kanske det tyvärr är lite intressant ändå. Det viktigaste de tar upp i boken är saker som har att göra med den roll som allmännyttan traditionellt spelat i Sverige, nämligen hyresregleringar, offentligt ägande och kollektivt förhandlade hyror. Kontentan blir väl helt enkelt, som vi misstänkt, att så länge vi lever i ett skitsamhälle så är en stark allmännytta det enda sättet att åtminstone minska centraliseringen av rika till vissa delar av staden.

Problemet här på hemmaplan är då att allmännyttan är på väg att ersättas av social housing, motståndet mot detta rör sig fortfarande mest på mikronivå, men fungerar! Stora bostadsområden har faktiskt räddats från marknadens klåfingriga hand. För den som vill läsa mer om hur folk kämpar mot statens försök att skänka bort våra gemensamt ägda hyresrätter kan jag verkligen rekommendera Kent Wernes Du sköna nya hem.

I Hamburg verkar motståndet mot gentrifieringen inte ha verkat på riktigt samma sätt som i Stockholm. Där motståndet här mest handlat om hyresgäster i enskilda fastigheter så verkar det i Hamburg mer ha handlat om generella protester mot den riktning som staden påtvingats av Richard Florida-politiker. Catharina Thörn berättar mer om detta i ett bra inslag i OBS i P1:

Hamburg har de senaste åren aktivt marknadsfört sig som talangernas stad – en mötesplats för unga kreativa människor. Det nya jätteprojektet Hafen City – för närvarande Europas största urbana omvandlingsprojekt – är tänkt att helt förändra Hamburg.  På hemsidan kan man läsa att Hafen City kommer att skapa en helt ny känsla av urbanitet. Inspirerade av stadsplaneringsgurun Richard Florida har Hamburgs politiker jobbat hårt för att bjuda in kulturarbetare och konstnärer att delta i utvecklingen. Men 2009 tog utvecklingen en oväntad vändning.  Manifestet Inte i vårt namn publicerades – underskrivet av tusentals av Hamburgs kulturarbetare och konstnärer.  I manifestet protesterar kulturarbetarna mot att bli reducerade till producenter av sköna stämningar och färgstarka stadsmiljöer då Hamburg skall marknadsföras. De pekar också på hur denna utveckling skapar allt högre fastighetsvärden och dyrare bostadshyror som tränger ut fattigare människor från stadens centrum. Hamburgs politiker, skriver de i manifestet, ber oss att skapa en stad vi själva varken kan eller vill bo och verka i.

Masshysteri har skrivit en fantastisk (som alla deras låtar) låt som heter Välkommen till verkligheten, huruvida den handlar om de som gentrifierar eller de som trängs bort är dock oklart…

Stans trasiga baksidor // Det är där vi hamnar // Bland rivningskåkarna // Och städers nerlagda hamnar