Misären i arkitektens miljö

Ni har säkerligen inte kunnat undgå dem, dessa otyg till konceptbilder som trycks ner i halsen på oss så fort politiker, planerare, arkitekter eller byggherrar ska sälja in något nybygge till oss. Det är alltid sommar, soligt med en svagt sydlig bris som leker lite i håret på en, någon enstaka bil som kryper förbi, kanske en spårvagn som inte alls hör hemma där, en uteservering, kolla där! Någon rastar hunden. De rågblonda barnen leker, lattemamma sitter med macbooken och världens bästa pappa håller uppsikt över barnen. En rullstolsburen har tagit sig till en plats dit det bara går jobbiga trappor, cyklar och fotgängare samsas om ett shared space. Man kan nästan höra fåglarnas sång!

Men, så byggs skiten, helt plötsligt så har vi inte en skiss från ett fräsigt arkitektkontor med överbetalda och undermåliga planerare att förhålla oss till. Helt plötsligt har vi verkligheten. Ett vindpinat torg, det är nästan alltid vinter, oftast mörkt. Nordan och snöblandat regn, bilköer så långt ögat kan nå, inga spårvagnar, uteserveringarna har plockat in sina bord för flera månader sedan. Någon rastar hunden, ett barn i bylsig overall leker på en bajs- och snöblandad gräsmatta, eller var det en lerpöl? Mamma stressar från jobbet med ungarna medan pappa sitter i bilkön. Den som inte lever upp till samhällets krav på att vara able-bodied har som vanligt svårt att ta sig fram, cyklar plingar på fotgängare och fotgängare svär på cyklister. Man kan nästan höra ångestens sång!

Jag är så jävulskt trött på alla dessa arkitektkontor och alla dessa konceptbilder från sagoland. Innerst inne vet jag så klart att det är politiker och byggherrar som kräver dessa lökiga sommarbilder, men ändå kan jag inte låta bli att undra om det inte finns någon som helst yrkesstolthet inom arkitektkåren? Visst är det väl så att vi är många i detta kalla land som lever för de två-tre fina sommarmånaderna och låtsas som att de resterande månaderna inte finns, men det måste väl ändå vara arkitekturens, planeringens och politikens jobb att kunna tänka större än så! Vad är poängen att bygga fint och fräscht om vi inte ens har råd att snöröja?

Antar att alla arkitekter och planerare någon gång under sina långa utbildningar blivit tvungna att läsa Jan Gehl, vet inte om det är jag som överskattar folks förmåga att ta in det de läser, men är det för mycket begärt att de ska ha snappat upp en av hans huvudpoänger? Poängen som Gehl, med otaliga exempel från Köpenhamn, hamrar in: nämligen att man med smart arkitektur och planering kan skapa offentliga uterum med ett mikroklimat som är betydligt mer gynnsamt än det som våra nordliga breddgrader egentligen erbjuder.

Låt mig konkretisera med ett exempel från vårt kära Sverige, Turning Torso. Ett typexempel på vad som händer när folk planerar och bygger med kuken istället för med en vindpinad kind. För den som inte besökt Turning Torso kan jag meddela att det ständigt blåser där, inte så konstigt med ett högt och dessutom svängt hus, det drar ner vinden till gatunivå. Så plz, sluta bygga skrytbyggen för sakens skull, sluta rita konceptbilder som utspelar sig på sommaren, sluta tänka med kuken. Get real ffs!

6 tankar kring ”Misären i arkitektens miljö

  1. Jag försökte ta mig fram på parkeringen vid Farsta Centrum, precis vid kyrkan. Tyvärr blåste det lite, tyvärr så hade någon byggt ett höghus på den höga höjden precis bredvid. Vinden förvandlades till en smärre storm i det gynnsamma mikroklimatet.

    1. well, det byggs en herrans massa skrytbyggen istället för riktiga saker hela tiden. Värdelösa arenor, kuktorn och annat trams. De byggs utifrån konceptbilder och drömmar om staden likt de jag diskuterar ovan, för att sätta staden ”på kartan”.

  2. Tack återigen. En tankebana som följt mig i år nu genom läsandet av översiktsplaner, tjafsande om nybyggen och omplanering (avplanering!). Och självklart ser det likadant ut hur långt upp man än kommer. Här i Umeå, som jag skrev på Twitter, är det sommar på alla bilder trots att vår sommar är extremt marginell. Tack tack tack.

    1. avplanering, bra ord! Läste en bok som hette Unplanning, fast den handlade nog inte om det som du menar. :) Skriven i en amerikansk kontext så var den mest en kritik av deras zoningregler som gör att man typ måste bygga sprawl.

Lämna ett svar till Popvänster Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.