De som har, de skall resa sig över staden

Kom att tänka på en scen ur den vedervärdiga filmen The Internship där de två “sköna lirarna” Owen Wilson och Vince Vaughn bjuder med sina stuck-up teamkollegor från googles jobbtävling för att göra stan, något deras kollegor så klart inte gjort, eftersom de jobbar med datta (hur det går ihop med hela sköna-hipster-tech-startup-killen vet jag inte riktigt, kanske att googles är ett för stort företag för att locka såna dudes). Självfallet åker de med en buss ur googles egen flotta, ett beteende som är genomgående i tech-scenen i USA, kanske främst manifesterat i San Francisco. Business Insider beskriver bussarna:

The buses have no markings or logos, no advertised destinations or stops. It doesn’t matter. Everyone knows what they are. Transport for a breed apart. For a community that is separate but not equal.

Inte för att detta är något som enbart sker därborta hos den stora satan i väst, Scania och Posten är två företag här i Stockholm som kör egna bussar. I The Internship får vi bekanta oss med den sjuka företagskulturen hos google (men det kunde ju vart vilket annat liknande företag som helst) som vi läst så många korkade och ytliga reportage om hur fantastisk den är signerad svenska “journalister”. Ni vet: kom-och-gå-som-du-vill, fria semesterdagar, gratis lunch, öppna kontorslandskap, inga hierariker. Till skillnad från sina storögda svenska kollegor verkar i alla fall journalister på The Atlantic Wire ha lite bättre koll på hur saker ligger till i verkligheten:

Those types of office perks abound at startups, of course, not only as a way to attract the best talent, but also to get that ”talent” working on message, official office font included. Each and every kegerator serves as a reminder of what you owe the company. And that’s just the food and drink. Let’s take a look, by way of a couple recent trend stories and startup proclamations, at how the so-called ”escalation of perks” keeps employees in line all over the tech world and ”progressive” companies the world over. […] There’s something incredibly Foucauldian about startup workers failing to indulge in their vacation because staying late at an office with a pool table is like a vacation.

Var det något The Internship lärde oss var det inte värt det med tanke på den extremt låga kvalitén på filmen, men som en samtidsdiagnos kanske det var just så usel filmen behövde göras. Till saken: förra veckan gick arbetarna i San Francisco’s kollektivtrafik, Bay Area Rapid Transit (BART), ut i strejk på grund av missnöje med de nya kontrakten som deras ägare erbjöd dem. Kollektivtrafiken i San Francisco har, likt många andra städer, finansieringsproblem. Personalen är missnöjda med löner och arbetsförhållanden. Stadens kassor är inte särskilt välfyllda. Vet ni varför? För att samma företag som kör egna bussar åt sina anställda också konsekvent smiter från att betala skatt. För varför ska en behöva betala skatt när en kör egna bussar åt sina anställda? Och vi är ju ett snällt företag, det säger vår slogan, och våra anställda har det jättebra och coolt, det skrev en svensk tidning om. Och dessutom, vem bryr sig om de anställda i kollektivtrafiken går ut i strejk, vi kör ju egna bussar, och om de skulle bli fulla kan vi ju åka helikopter till jobbet, eller varför inte en sådan där skön, fräsch bil från Uber, det är diskret. Inga jobbiga jobbare som bråkar där inte, en blir tilltalad och behandlad som en förtjänar.

Vad denna strejk uppenbarar är den avgrundsdjupa skillnad som klyver städer med high-tech-industri som San Francisco itu. Dels har du the globals, de som jobbar med att göra världen till ett bättre ställe, sprida information till folket och deras härskare, de som står ovanför samhället. Dels har du the locals, de som sköter markservicen, jobbar på baren, städar, tankar bilar. För de förra är strejken en möjlighet:

”All you need to do is book a trip from San Francisco to wherever you’re going home for tonight or every day this week there’s a strike,” Paul Steinberg, director of Americas for Avego.

För de senare så har den stor inverkan i vardagen:

”We’re so reliant on public transportation,” said Kipnis, who works at a salon in San Francisco. ”Hopefully, (BART directors) understand how much we need the trains to run. … I really need it.”

Inte för att det är något fel i sig med att en strejk påverkar folk, det är ju en av poängerna! Men när samhället har skiktats så djupt att den härskande klassens lakejer inte längre är beroende av det offentliga, utan istället har blivit utköpta mot löftet att jobba ihjäl sig med sina spännande projekt, så minskar både möjligheten för offentliganställda att lyckas med sina strejker och för städer att få in tillräckligt mycket skatt för att finansiera det offentliga. Kom, kom, atombomb.

k-bigpic

1 tanke kring ”De som har, de skall resa sig över staden

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.