Även om alla kanske inte är lika extatiska över solceller som vänsterns största krämare Johan Ehrenberg så råder det väl ändå någon slags konsensus i offentligheten att det är bra och miljövänligt och framtiden etc… Sen kanske olika partier och personer på olika delar av det politiska spektrumet har lite olika åsikter kring hur många kronor staten ska subventionera dem med etc. Att det är lite svårt att hitta kritik mot något – i alla fall när detta något är en väldigt dyr och avancerad teknisk pryl – gör mig alltid lite misstänksam. Tur då att vi har Alf Hornborg och Low-Tech Magazine, mina go-to partypoopers. ?

if you take 5 years to cover the world with solar panels, you will have to start doing that again 25 years later

Hornborg skriver i boken Nollsummespelet om att en inte bara kan se kostnaden för något i de faktiska pengar som det kostar, utan att en även måste räkna på energiförbrukningen. Pengarna som krävs för att investera i till exempel solceller har ju förmerats på en marknad som till 86% är driven av fossila bränslen, vilket innebär att ingenting kan vara koldioxidneutralt om det är byggt av pengar. Det innebär också att stigande oljepriser inte per automatik skulle göra solel mer konkurrenskraftig eftersom stigande oljepriser får effekter på i princip allting.

Personligen har jag en faiblesse för att göra mig lustig över folk som peppar på att elbilar snart kommer att finnas överallt genom att dra upp gamla citat från det senaste seklet från folk som hävdat just det: Vi är snart där! Om tjugo år så… Hornborg konstaterar att samma sak går att göra med solelsvurmare, och har gott om exempel på så väl framstående vetenskapsmän som kvacksalvare som har visionerat om hur solcellerna kommer att ta över: Det enda som krävs är att tekniken blir lite billigare, vilket den så klart kommer att bli alldeles strax… 

Att solkraften trots förväntningarna fortsätter att vara dyrare än den fossila energi som subventionerar den säger oss inte bara att dess möjligheter att ersätta olja, kol och gas är mycket tveksamma, utan också att den fortsätter att vara tillgänglig endast för världssystemets mest köpstarka sektorer. Den fungerar som ett belysande exempel på hur dyr miljöteknik per definition aktualiserar frågor om miljörättvisa. […] I stället för att göra anspråk på att kunna ersätta de fossila bränslena, framstår solkraft som ett uttryck för den globala kapitalackumulation som de fossila bränslena har möjliggjort.

Precis som jag skrev om i förra inlägget om Hornborgs bok så är det återigen nationalekonomin som spelar oss ett spratt och får oss att i alltför stor utsträckning tro på framtiden. I de samhällen, där det kapitalistiska produktionssättet härskar, uppträder priset på solceller som ett tekniskt problem, möjligt för ingenjörer att lösa, i stället för ett faktum kopplat till dess beroende av stora mängder material och fossila bränslen. Vi tror oss se att förutsättningarna för att framställa stora mängder solceller är något som enbart har att göra med solcellerna själva – bara vi löser något tekniskt problem så kommer allt bli bra – i stället för att se till det faktiska arbete och de resurser som krävs för att framställa solelen.

Det faktum att fotovoltaisk elproduktion efter mer än ett halvsekel av hängiven forskning förblir ett privilegium för de rikaste tillåts inte befläcka visionen om en mirakelenergi bortom oljan.

Men, säger du som har framtidstro eller är galen eller vad vi ska kalla det, solceller har ju blivit så himla mycket billigare på sistone, det tyder ju på att tillverkningsprocessen av dem måste ha blivit mycket mer effektiv. Dessutom har ju ETC släppt en ny klimatsmart vevgrammofon som bara spelar närproducerade stenkakor.  Nja, om vi tittar på grafen nedan så ser vi att det senaste stora prisdroppet som skett på solceller skedde 2009, något som förklaras av att i princip all tillverkning av solceller har flyttat från USA och Europa till främst Kina.

Som Low-Tech Magazine skriver:

This acceleration has nothing to do with more efficient manufacturing processes or a technological breakthrough. Instead, it’s the consequence of moving almost the entire PV manufacturing industry from western countries to Asian countries, where labour and energy are cheaper and where environmental restrictions are more loose.

Det vi (inte) betalar för nu när solcellerna har blivit billigare är alltså usla arbetsvillkor och miljöförstöring. Elnätet i Kina är ungefär dubbelt så koldioxidintensivt och hälften så energieffektivt som i Europa. Skillnaden är så pass stor att produktionen av solceller nu kräver mer energi och genererar mer koldioxidutsläpp trots den så omhuldade effektiviseringen som skett av teknologin. Detta innebär också i förlängningen att i princip alla livscykelanalyser av solceller har blivit oanvändbara eftersom de utgår från ett scenario där produktionen sker i USA eller Europa. Väldigt förenklat kan en säga att solceller i dagsläget byggs i Kina och används i Tyskland. Detta har flera problem som livscykelanalyser inte tar med i beräkningarna. Dels ovan nämnda faktum, dels transporterna från Kina till Tyskland och så förstås det faktum att utgångspunkten för solinstrålningen är satt i södra Europa, inte i Tyskland. Dessutom så brottas solcellsindustrin med vikande kvalité på sina produkter, något som inte heller tas med i beräkningarna där de beräknas att ha en livscykel på 30 år.

Low-Tech Magazine menar att för att solceller ska kunna bidra till att minska koldioxidutsläppen så behöver det ske ett ombyte av roller. De behöver produceras i länder med låg andel koldioxidutsläpp från elnäten och installeras i länder med hög andel samt hög solinstrålning. Men de konstaterar också att:

Of course, producing and installing solar panels in the right places implies international cooperation and a sound economic system, none of which exist. Manufacturing solar panels in Europe or the USA would also make them more expensive again, while many countries with the right conditions for solar don’t have the money to install them in large amounts.

Och, kan bara inte låta bli att avsluta med denna. ;)