Being a kind of famous woman who expressed unpopular opinions in a culture that hated women was in itself a serious mistake
I Hate the Internet, Jarett Kobek
Det ska egentligen inte handla om att hata internet, även om det förstås är öppet mål. Vad finns det inte att hata med det? Jarett Kobek har skrivit den självutnämnt dåliga romanen I Hate the Internet och det är svårt att inte ryckas med i hans bok. Åtminstone till en början. Den första delen av boken är så mycket igenkänning, så mycket roliga referenser och så mycket behovstillfredsställelse att det knappt gick att bärga sig för vad som skulle komma. Ganska snart går dock den nyfikenheten över i total leda och tristess kring oändliga upprepningar av samma spaningar med samma formuleringar. Under en period är det svårt att inte vilja lägga ifrån sig boken, tills en förstår att det hela bara är ett grepp – helt i anda med bokens dålighet – för att få en att hata internet ännu mer. Trots några väl slappa spaningar om vilken roll it-arbetarna spelar i gentrifieringen av San Francisco och en avsaknad av ett slut i Godwin’s lags anda så lever boken helt klart upp till sitt mål att vara en dålig roman som speglar allt en hatar med internet.
Angela Nagle skissar i boken Kill All Normies en historia över kulturkrigets övergång till nätet. Hon menar att till skillnad från 60- och 90-talets kulturkrig – där en yngre generation med progressiva/frihetliga värderingar slogs mot en konservativ äldre generation – så har kulturkriget som utspelat sig på nätet stått mellan ”a strange vanguard of teenage gamers, pseudonymous swastika-posting anime lovers, ironic South Park conservatives, anti-feminist pranksters, nerdish harassers and meme-making trolls” och ”a tired liberal intellectual conformity running right through from establishment liberal politics to the more militant enforcers of new sensitivities”.
Nagle tar avstamp i den sektliknande ”vänster”kulturen av värdegrundsposering och offentliga skampålar (alltså inte MeToo utan den som pågick för ett par år sedan, ni vet) och menar att detta skapade en perfekt fiende för den skitstorm av högerhat som dominerat nätet sedan dess – de identitetspolitiska åsikterna låg tillräckligt nära mainstream-politiken för att vara en enkel måltavla för anti-konformistisk kritik, samtidigt som tonläget mot folk som inte var helt perfekta i varje uttalande mer påminde om en vänstersekt från 70-talet vilket oundvikligen alienerade en hel del människor. Oavsett vad en tycker om att benämna det politiska uttrycket som vänster eller ej (en kan ju förstås ha progressiva åsikter i vissa värderingsfrågor utan att vara vänster) så tror jag alla kan vara överens om att det i allmänhet sågs som ett uttryck för vänsteråsikter.
The alt-right for me is primarily a cultural reaction to the nannying and language policing and authoritarianism of the progressive left—the stranglehold that it has on culture. It is primarily — like Trump is and like I am—a reaction against the progressive left doing today what the religious right was doing in the 90s — which is trying to police what can be thought and said, how opinions can be expressed.
Milo Yiannopoulos
Just detta med det anti-konformistiska är något Nagle lägger stor vikt vid. Hon menar att alt-högern väldigt enkelt kunnat haka in i en tradition av normbrytande motkultur och överträdelse som tidigare förknippats med progressiva och att detta utgör en stor skillnad mot den gamla högern. När samhället förändras är det inte så konstigt att även motkulturen gör det, problemet som Nagle pekar ut är vad som händer om motkultur i sig ses som något progressivt. För vad händer då vid större, positiva, samhälleliga skiften i värderingsfrågor?
‘The grotesque tends to operate as a critique of a dominant ideology which has already set the terms designating what is high and what is low.’ This is very much how 4chan has long self-described and how it was described by its early ‘progressive’ boosters, except that the dominant ideology in the time of 4chan has been cultural liberalism, and the ‘low’ therefore meant un-PC poor taste, rudeness, shock, offence and trolling.
Kill All Normies: Online Culture Wars From 4Chan and Tumblr to Trump and the Alt-Right, Angela Nagle
Nagle menar inte att normöverträdelser (transgressions) är något negativt i sig, men att de har en inneboende problematik för progressiva på grund av:
a deep philosophical problem about the ideologically flexible, politically fungible, morally neutral nature of transgression as a style, which can characterize misogyny just as easily as it can sexual liberation. […] for progressive politics anti-moral transgression has always been a bargain with the devil, because the case for equality is essentially a moral one. […] the emergence of this new online right is the full coming to fruition of the transgressive anti-moral style, its final detachment from any egalitarian philosophy of the left or Christian morality of the right.
Kill All Normies: Online Culture Wars From 4Chan and Tumblr to Trump and the Alt-Right, Angela Nagle
Kontentan här är väl lite att motkultur är en match som vi inte riktigt kan vinna utan att förlora oss själva. Det går inte att överträffa de överträdelser som skapat det totala avträde som högern spritt ut.
The Internet is the last stand of the Patriarchy. It was designed by warmongering men to systematically dehumanize women! The whole thing is fucked! It’s where straight men are hosting their final battle! They’ve discovered the grim truth of their own obsolescence! They lost control of the complex systems we call society, so they created a new one! A new one where they could play by their own rules! Rules devised according to the tepid pseudo-philosophical thought of Ayn Rand and junk science fiction!
I Hate the Internet, Jarett Kobek
Nagle har en ganska intressant passage i boken om skillnader och likheter mellan högern och vänstern på nätet. Det går väl att hävda att vänsterns och högerns internetstrategier på vissa sätt liknat varandra, men en stor skillnad tycker jag uppenbarar sig när en läser bokens sammanfattning av denna period. Högern har förstås haft sina fixstjärnor (de har dock enkelt kunna slängas över bord och ersättas), men den har burits fram av en anonym massa och främst riktat sin kritik utåt. När Nagle försöker förstå varför vänstern/id-polarna på nätet gick så hårt mot folk med liknande (om än inte exakt samma) politiska åsikter så landar hon i att det ofta handlade om att skapa en knapphet på människor med rätt politiska åsikter, hon skriver:
At first, self-righteously or snarkily denouncing others for racism, sexism or homophobia was the most instantaneous and certain way to achieve social media fame. […] But soon the secret was out and everyone was doing it. The value of the currency of virtue that those who had made their social media cultural capital on was in danger of being suddenly devalued. As a result, I believe, a culture of purging had to take place, largely targeting those in competition for this precious currency.
Kill All Normies: Online Culture Wars From 4Chan and Tumblr to Trump and the Alt-Right, Angela Nagle
Jag vet att Nagle fått en del kritik för sin historisering av alt-högerns uppkomst, kan dock inte tillräckligt mycket om det för att uttala mig, men tycker heller inte att det var det mest intressanta i boken. Det fina med Kill All Normies var snarare att den även riktar ljuset mot oss i vänstern. Vad har vi gjort för att hjälpa till att sätta detta monster till jorden? Om vi inte kan se vår egen roll i det hela, hur ska vi då försöka kunna ändra på det? Jag måste i alla fall erkänna att jag känner mig ganska lost i den här frågan. Det är ju världens enklaste och mest självklara sak att tycka illa om avträdeshöge(r)n på internet. Men samtidigt är det ju mycket som skaver kring hur vänstern är också. Vet egentligen inte om jag håller med Nagle, men någonting i hennes kritik rör i alla fall vid en öm tå och provocerar, och det kan ju knappast vara dåligt. För är det något hon helt säkert har rätt i så är det att om vi inte kan kombinera (intern och extern) kritik med någorlunda högt i tak så är risken att vi målar in oss i ett intellektuellt torftigt hörn där vi inte kan förklara för nya generationer varför avgrundshögerns åsikter är vedervärdiga, bara att de måste tystas.