His specialty was alfalfa, and he made a good thing out of not growing any. The more alfalfa he did not grow, the more money the government gave him, and he spent every penny he didn’t earn on new land to increase the amount of alfalfa he did not produce. Major Major’s father worked without rest at not growing alfalfa. He invested in land wisely and soon was not growing more alfalfa than any other man in the county.

Catch-22, Joseph Heller

Ett av mina starkaste läsminnen från barndomen är Jospeh Heller’s Moment 22. Gissningsvis var jag runt elva år och var helt fascinerad över Major Major’s farsa som var USA:s största odlare av inte alfalfa. Det var bara för kul – vilken galen idé att någon skulle få betalt för att inte göra något! – och jag återkommer ofta i tanken till den passagen i boken, som till min besvikelse inte var med i tv-serien som släpptes i våras.

George Monbiot skriver i The Guardian om FN:s klimatpanels senaste rapport om jordbruk och konstaterar att de inte alls lyckats utnyttja det smashläge som fanns för att vinna matchen mot djurindustrin. Monbiot beskriver två sätt att räkna på utsläpp från jordbruk: det konventionella som jordbruksindustrin och FN använder där utsläpp från djuren, traktorerna och gödslingen med mera räknas ihop, samt det mer heltäckande där det till denna summa adderas även förlusten av den naturliga kolsänka som jordbruksmarken skulle vara ifall den inte brukades.

the total greenhouse gas cost – in terms of lost opportunities for storing carbon that the land would offer were it not being farmed – of an average northern European diet is 9 tonnes a year.

We can’t keep eating as we are, George Monbiot

Ifall vår nuvarande kött- och mejeriintensiva kosthållning las om till en växtbaserad sådan så skulle c:a 75% av all jordbruksmark kunna lämnas fri att förvildas och på så sätt bli en naturlig kolsänka av episka mått, för att inte nämna den närmast ofattbart positiva påverkan på den biologiska mångfalden som detta skulle innebära.

Det finns något fint i att den där galna idén som Joseph Heller planterade i en för sisådär 25 år sedan – betala folk för att sluta jobba – helt plötsligt inte bara framstår som ett gött sätt att leva på, utan även det allra sundaste för vår planet och framtid, samt förstås genomförbart i en handvändning i det fall det fanns intresse att använda EU:s jordbruksstöd på ett rimligt sätt.