Vad Hampus Rubaszkin förutspådde i sin artikel om höghastighetståg verkar mer och mer komma att besannas. Precis som alla Kinaälskande liberaler hävdar så visar Kina vägen mot framtiden, bland annat genom sina höghastighetsbanor. Rubaszkin skrev i artikeln High-speed rail: green or mean? att

Building HSR is extremely expensive and, as a consequence, so is their ticket price. Since the HSR service started running from Paris to Brussels, there is no regular train service left on the route. Ticket prices on the HSR-line are very expensive, and so the budget traveler ends up with two options: bus or car.

Patrick Chovanec rapporterade förra veckan i Business Insider från Kina om hur trafikströmmarna sett ut där under julhelgerna. Argumenten bakom utbyggnaden av höghastighetsbanorna i Kina verkar vara ungefär samma som dom som framförs av höghastighetsvurmare i Sverige: dom vanliga spåren har nått sina kapacitetstak och för att frigöra räls för godstransporter bör det byggas höghastighetståg som människor kan åka på. Men som Chovanec konstaterar så är

The problem that high-speed rail is expensive both to build and to operate, requiring high ticket prices to break even.  The bulk of the long-distance passenger traffic, especially during the peak holiday periods, is migrant workers for whom the opportunity cost of time is relatively low.  Even if they could afford a high-speed train ticket — which is doubtful given their limited incomes — they would probably prefer to conserve their cash and take a slower, cheaper train.

Detta verkar nu ha besannats i Kina:

Some 5,149km of high-speed track were put into service last year, making the network stretch to 8,358km, the world’s longest … But the opening of more fast train services has led to fewer regular trains being available for budget-conscious passengers. … this year the situation had pushed many passengers, who used to ride home by slow trains because of the cheap tickets, onto long-distance buses.  This extra traffic will add pressure to the road transport system during the travel peak season

Höghastighetståg är i mångt och mycket en drömlösning för EU-byråkrater och affärsresenärer, men inte för så många andra. För den med gott om pengar och ett behov av tokpendling är höghastighetståg the way to go, men för oss vanliga dödliga är det snarare minskad arbetstid och således mer tid för att låta resandet ta tid (låt tiden ta tid!) som behövs. Som Rubaszkin avslutar sin artikel:

HSR lines can draw a few privileged passengers away from inland air travel, but is it really the right priority, when the same money could be just what we need in order to get millions of commuters out of their cars, and on to public transport?

Men rätta prioriteringar är väl inte så jävla viktiga ändå? Huvudsaken är väl att politiker och affärsresenärer får stilla sina smutsiga klimatsamveten? Det är väl ändå inte så farligt att en åtgärd vars syfte var att få resenärer att förflyttas från långsamma till snabba tåg fick konsekvensen att dom flyttades från långsamma tåg till bussar? Vem bryr sig om konsekvensanalyser när val ska vinnas, marknader mättas och personliga prestigeprojekt genomföras. Nu väntar vi på att Sverige ska ta det stora språnget!

Det tål att upprepas: Det viktigaste för politiker är att det verkar som att dom gör någonting åt någonting, oavsett om det bästa egentligen hade varit att göra ingenting.

p.s. En ständig källa till glädje är hur liberaler så otroligt ofta lyckas med att både ha helt rätt och helt fel på samma gång, antar att det är det som åsyftas med dom bevingade orden att vara liberal är att vara kluven. d.s.