Gunnebo som låg bakom den första generationens glasdörrsspärrar (de låga) har återigen fått oförskämt mycket pengar av SL för att sätta upp verkningslösa spärrar i kollektivtrafiken. Affären är värd minst 60 miljoner (300 nya spärrar * 200tusen kronor stycket). Gunnebo är annars kända för att sälja olika typer av övervaknings- och säkerhetsteknologi till militärer över hela jorden. Fräsch SL, fräscht.
Alla inlägg av Popvänster
Rocking The Foundations
https://www.youtube.com/watch?v=AxPcqbTsNVk
Extremt intressant dokumentär om den australiensiska fackföreningen New South Wales Builders Labourers Federation och deras s.k. ”green bans”. Där de använde strejken och andra former av fackliga medel för att förhindra exploatering i naturområden och renovräkningar i Sydneys innerstad.
Nya Mad Max är den mest skrämmande dystopin som visats på vita duken på väldigt länge. Filmen består i princip av en enda lång scen där fula killar i dreads åker bil i öknen och spelar instrumentella Limp Bizkit-covers med bar överkropp på världens största PA-system. Samtiden framstår helt plötsligt som inte fullt så miserabel som den gjorde innan…
Kommentar till ”Lägesrapport om fusket i SL-trafiken år 2014”
Fick en förfrågan från en kompis om en kommentar på Trafikförvaltningen i Stockholm läns landstings rapport ”Lägesrapport om fusket i SL-trafiken år 2014”, så tänkte att jag lika väl kan lägga upp den här också.
Rapporter likt denna släpps med jämna mellanrum och är ofta slående lika varandra från år till år. Det blandas och ges friskt: motstridiga påstående staplas på varandra och källhänvisningarna är i vanlig ordning så dåliga att inte ens en högstadieunge hade fått godkänt. Nåväl, till ”faktan”:
- Fusket i SL-trafiken år 2014 bedöms uppgå till preliminärt 3,2 procent.
- Omsatt till intäktsbortfall innebär detta ca 250 mnkr för år 2014.
- En hög procentuell andel av fuskresorna i tunnelbanan påbörjas på stationer
längst ut på den blå tunnelbanelinjen norrut och den röda linjen söderut.
Intressant att notera är hur definitionen av ”fusk” (ärligt, detta begrepp…) numer även inkluderar de resenärer som inte har tid eller lust att stanna och prata med kontrollanterna, i Trafikförvaltningens språkbruk så kallade ”vägrare” och ”vändare”. Eftersom rapporter likt denna inte har som mål att vara ett seriöst diskussionsunderlag utan snarare kan liknas vid propaganda är det självfallet inte förvånande att man från Trafikförvaltningens håll gör allt man kan för att blåsa upp siffror som kan motivera de enorma summor som satsas på ”intäktssäkring”. Därav glidningar i språkbruket som exempelvis det faktum att när det redovisas ”förluster” från resenärer som köpt för få zoner när de åkt så skriver Trafikförvaltningen ut att det kostar ”10-tals miljoner kronor” men när de redovisar ”vinster” från resenärer som betalat för många zoner så är det bara ”många miljoner kronor”.
Trafikförvaltningen har börjat använda sig av all den personliga data som de med hjälp av accesskorten loggar. Varje gång en resenär blippar sitt kort så sparas all information om vem en är (många registrerar sitt kort för att få förlustgaranti, vilket innebär att det finns en koppling mellan kortets id och ditt, något som det ofta gör ändå iom de flesta betalar för sitt accesskort med sitt visakort), och var en kliver på. Denna data körs sedan mot data kring vart en blippar sitt kort nästa gång och på så sätt går det att se huruvida en har köpt för få zoner. Något att tänka på för den som prompt måste köpa biljett, se till att alltid betala kontant.
Flest fria resenärer finns det på tunnelbanestationerna längst norrut på blå linjen och längst söderut på röda, något som det förstås inte behövs feta mätningar för att veta om. Mitt tips till Trafikförvaltning nästa gång är att kolla på en inkomstkarta, typ den nedan. Ser ni de stora områden som är allra ljusast? Tror ni att det är en slump att det råkar vara samma områden norrut på blå och söderut på röda som ni pekat ut? :)
En rolig grej är att Trafikförvaltningen, via betänkandet ”Lag om resenärers rättigheter i lokal och regional kollektivtrafik” (SOU 2009:81), tvingas erkänna att det inte finns något i nuvarande lagar och regleringar kring tilläggsavgifter i kollektivtrafiken som säger att en person som befinner sig på Trafikförvaltarens område automatiskt kan räknas som resenär och således avkrävas färdbevis. I klarspråk innebär det alltså återigen ett erkännande av att utpasseringskontrollanter – förutom att de har noll möjlighet att göra något rent praktiskt – inte heller har något juridiskt mandat att utfärda tilläggsavgifter eftersom rättsläget kring huruvida en ska ses som resenär är såpass oklart. Som vi alla vet så gäller ju regeln att hellre fria än fälla, speciellt när rättsläget från början är oklart, något som så klart Trafikförvaltningen, SL och deras underleverantörer måste respektera.
Så gör du inkomstbaserad prissättning i kollektivtrafiken så krånglig som möjligt!
I veckan så införde Seattle inkomstbaserad prissättning i kollektivtrafiken. Detta innebär att alla som tjänar max 200% av den federalt reglerade ”fattigdomsnivån” kan åka kollektivt till ett reducerat pris. Enligt New York Times så följs projektet ”med spänning” av andra städer i USA. Målet med projektet är att se till att de personer som brygger kaffe och städar kontor åt de rika IT-arbetarna i Seattle ska ha möjlighet att ta sig till jobbet eftersom de inte har råd att bo i centrala Seattle. Detta sjuka problem är Seattle inte ensamma om att behöva lösa, utan det är snarare något som börjar bli mer regel än undantag bland ”boomande” städer. Det är så dyrt att bo i dem vilket leder att de fattiga trängs längre och längre ut vilket till slut innebär att det blir problem att hitta arbetskraft för alla skitjobb som behövs göras. Det är som om gentrifieringsprocessen sätter krokben för sig själv. Staden delas upp i två läger:
people doing really well, and people making espresso for people who are doing really well
Det är ju inget fel med inkomstbaserade priser generellt, snarare tvärtom. Problemet är när det görs på detta sätt. Istället för att göra priserna helt inkomstbaserade, dvs. finansiera kostnaden via en progressiv inkomstskatt, så görs det halvhjärtat vilket dels leder till tröskeleffekter där en helt plötsligt kan behöva börja betala fullt pris för kollektivtrafiken om en lyckas höja sin lön och dels leder till uppbyggandet av en enorm byråkratisk apparat för att reglera och dela ut dessa ”bidrag”:
A countywide system of more than 40 health clinics, food banks, community colleges and other sites run by nonprofit groups was put together to enroll residents in health insurance, and those partners were re-enlisted in the last few weeks to start registering people for ORCA Lift.
Work through the math and you see about 57,000 metric tons of emissions were reduced by the driving ban. So yesterday, Massachusetts produced about 32 percent less CO2 than it typically would have. Over the course of the year, that’s a drop in the bucket. But for one day, we caught a unique glimpse of an automobile-free future.
Four more years
Är busy i ett litet större skrivprojekt, så nu har jag en anledning till att bloggen är mer död än vanligt. :) Med lite tur så kanske något annat materialiserar sig i början av nästa år…
Hur som så upptäckte jag att popvänster visst gått och fyllt fyra år. Skål för fyra till.
Jag skulle vilja tipsa om ett helt fantastiskt fanzine skrivet av en lyft/uber-förare i San Francisco. Det heter Behind the Wheel och är en antropologisk studie över tech-bros och annat skräp. Annars så har vi julbrunch med Eskils vänner på Cyklopen nu på lördag (13/12) från klockan 12, och onsdag den 17:e från klockan 18 så serverar jag mat och spelar mina bästa mespopskivor, även det på Cyklopen.
Karaoke: Arbetarsånger
La ju upp denna på piratebay för några år sedan, men datorkrascher etc. har gjort att den inte seedas längre, så slängde upp på Youtube.
Traffic Jam – Avsnitt 11
I detta avsnitt pratar vi med Eric Britton från World Streets om bra och usla trafikprojekt.
Länklista:
Tänk om allt går paj, jag är faktiskt jävligt skraj.
Från början hette det atomkraft. Vid någon tidpunkt, kanske i mitten av 1970-talet, måste atomlobbyns marknadsförare ha bestämt sig för att det ordet hade fått för dålig klang, att det var alltför sammanlänkat med atombomben. Kärnkraften lanserades under samma epok som kärnfamiljen. De [båda företeelserna] utgör en sorts dyster slutpunkt för en epok av våldsam manlighet som under 1900-talet skördade 183 miljoner liv…
Få saker får mig på så dystert humör som kärnkraften. Det är en fråga av totalt bottenlöst mörker. En fråga där varje ny kunskap en skaffar sig bara bidrar till att dimma ljuset än mer. Lika mörk som ens själ blir av att läsa om kärnkraften, precis lika dunkel är den dimridå av lögner och mörkanden som atomindustrin och dess apologeter lägger ut för att motivera sina kärnkraftverk.
Visste du att inga försäkringsbolag i världen klarar av den smäll som en härdsmälta innebär, vilket innebär at vi skattebetalare står för kosingen. Visste du att inget reaktorbygge gått med vinst, vilket innebär att vi skattebetalare står för kosingen i form av statliga industri- och investeringsstöd. Visste du att vi alla är lagskyldiga att vid en kärnkraftsolycka i Sverige gå ut och rensa upp skiten, med våra liv som insats. Visste du att kärnkraft, näst efter kolkraft, är det mest klimatskadliga sättet att producera el, att den ”nya generationens” kärnkraftverk har varit klara inom 20 år ända sedan 1940-talet? Att 8 härdsmältor och ett otal allvarliga tillbud (och vem vet mörkertalet här) räknas som idiotsäkert. Att alla stater med kärnkraftverk har dessa för att staten under någon period varit intresserad av att skaffa atombomber och således tyckt det vara värt att subventionera kärnkraftsindustrin. Har du tänkt på hur svårt det är med oberoende reglering och tillsyn av en industri som endast existerar därför att staten vill att den ska existera. Hade du någon aning om det fantastiska sammanträffandet som innebär att det i Sverige såväl som i Finland visat sig så lyckligt att de överlägset bästa geologiska förutsättningarna för slutförvar visat sig vara precis under nuvarande kärnkraftverk, på mark som turligt nog redan ägs av kärnkraftsindustrin. Kunde du tänka dig att det var värt att riskera allt, alltså verkligen bokstavligt talat allt, för totalt 435 reaktorer i världen, som står för cirka 13 procent av världens elproduktion.
Den lönsamhet som utlovades ”i framtiden” har inte uppnåtts. Vanligen sköter marknadskrafterna om att det som är olönsamt inte blir byggt. Den regeln gäller inte i militära sammanhang. Tyvärr är kärnkraft och kärnvapen än i dag så sammanbundna att man inte kan utgå från att det ekonomiska förnuftet kommer att segra. Marknadsekonomin skulle ha avvecklat kärnkraften – om den hade funnits. Men i verkligheten finns den inte. Marknadsekonomin är en manlig dröm i det militärt styrda samhälle som tagit sig friheten att påtvinga mänskligheten kärnkraft, och att överlämna det livsfarliga avfallet till kommande generationer.
Läs Åsa Mobers oerhört intressanta bok Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten, och lyssna gärna på vår intervju med henne i Traffic Jam.