Marcuse, bilismen och det positiva tänkandet

Ber nästan lite om ursäkt för att jag använde Marcuse i förra posten, men det var så att när jag läste Arbetssamhället för ett par månader sedan så fastnade jag (surprise!) för vissa grejer han skrivit om bilism. Det ena ledde till det andra och helt plötsligt satt jag med två böcker från biblioteket i min hand: Den endimensionella människan och Människans befrielse. Gud vilka tråkiga böcker! Helt otroligt att jag läste båda pärm-till-pärm. Superfail alltså. När det dessutom visade sig att det intressanta Marcuse skrivit om bilism inte ens var i någon av dessa två böcker – något jag “trodde”, utan att ha tittat efter ordentligt i Arbetssamhällets litteraturlista – så blev det hela en episk fail. Någon som läst och vet något roligt eller givande han gett oss?

Hur som haver måste jag ju försöka använda åtminstone några fräcka citat från de här böckerna, nu när jag orkat mig igenom dem. Därav förra posten, därav att gubben får göra ett till gästspel, med en kort kommentar till senaste delen i Trafikmaktordningen:

I en analys av ekonomi, kapitalistisk eller ej, som verkar över huvudet på individerna, förstår man inte de negativa dragen (överproduktion, arbetslöshet, osäkerhet, slöseri, repression) så länge de framstår som mer eller mindre ofrånkomliga biprodukter eller som “medaljens baksida” i tillväxtens och framstegens historia. … Det positiva tänkandets tolerans är påtvingad – inte genom terror utan genom det teknologiska samhällets överväldigande, anonyma kraft och effektivitet. … Dess uppsugning av det negativa bekräftas av den dagliga erfarenheten där skillnaden mellan rationell yta och irrationell verklighet suddas ut. Här är några banala exempel:

1) Jag kör med en ny bil. Jag upplever dess skönhet, glans, styrka, och bekvämlighet – men så kommer jag att tänka på förhållandet att den på kort tid kommer att försämras och behöva reparation, att dess skönhet är billig, dess styrka onödig, dess storlek idiotisk; och att jag inte kommer att hitta någon parkeringsplats åt den. Jag ser min bil som en produkt av de Tre Stora bilindustrierna. Detta bestämmer bilens yttre och skapar dess skönhet och simpelhet, dess kraft och dess bräcklighet, dess effektivitet och dess brist på effektivitet. Jag känner mig på något sätt lurad. Jag tror att bilen inte är vad den skulle kunna vara, att bättre bilar skulle kunna göras för mindre pengar. Men de andra måste leva också. Löner och skatter är för höga; omsättning är nödvändig; vi har det mycket bättre nu än förr. Spänningen mellan sken och verklighet försvinner och bägge uppgår i en rätt angenäm känsla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.