Vi tar det här med #bilhat en gång till…

Som svar på Ordfronts biltema och gårdagens post så lyfter Daniel Swedin fram ett längre citat från Per Wirténs bok Där jag kommer från – Kriget mot förorten. Tänkte skriva en kommentar där på bloggen men den blev så jävla lång tyvärr, så postar den som ett inlägg här istället… Därav den lite extra talspråkiga tonen ;) Måste också lägga in en brasklapp för att jag inte läst boken (men är peppad på att göra!) och därför inte vet om detta citat är taget ur sin kontext eller ej (och om nu detta inte skulle va Wirténs åsikter så går det ju bra att byta ut hans namn mot någon annan som tycker så här, för det är ju inte direkt någon helt ovanlig åsikt).

Den här argumentationen från Per Wirtén känner en igen, är det inte den klassiska att alla som tycker annorlunda än någon på Arenagruppen är bakåtsträvare och rädda för samtiden? ;) Anyways, får väl ta och bemöta herr Wirtén helt enkelt, gör det haveriststyle genom att kommentera några av hans meningar…

Bensinmotorn, inte bilen, är ett hot mot mänsklig överlevnad.

Fel. Det är faktiskt så att det inte finns några miljöbilar, vet inte om Wirtén missat detta, men i så fall ligger han t.o.m. efter Ordfront i sin förståelse av bilismen (deras nummer handlade just om att det inte går att lösa klimat- och resurskriser med miljöbilar). Vet inte om Wirtén är allvarlig i sin tro på miljöbilar, trodde bara att det var liberaler som kunde vara det. Men om han verkligen tror på dem så rekommenderar jag att han funderar på vad bilen är gjord av, inte bara vad den drivs av, samt så klart vad han tänker att den ska drivas av istället för bensin? För det är väl inte de biobränslen som leder till globala matkriser som Wirtén förespråkar? Det kanske är elbilar han gillar? Då föreslår jag att han till exempel läser Veckans affärer om elbilar:

Brytningen kommer emellertid att leda till en lokal miljökatastrof av sällan skådat slag. Landskapet kommer att förstöras till oigenkännlighet. Bristen på vatten i en öken är redan betydande, men här kommer vattnet i princip att försvinna helt och hållet, eller förorenas bortom vett och sans. … För att utvinna litium krävs bland annat en torkningsprocess som med solens hjälp tar 18 månader, enligt uppgifter från Chiles stora Litiumbrytare SQM publicerade i andra medier. Det är givetvis inte rationellt att soltorka under så lång tid när produktionen måste öka mångfalt. Det innebär nya metoder, som med all sannolikhet inbegriper förbränning av fossila bränslen och massiva koldioxidutsläpp.

Per Wirtén tycker att bilen är ett fantastiskt demokratiserande verktyg eftersom alla kan ha en och eftersom det går lika bra att leva utan en för de som inte vill ha en. Då skulle jag vilja hävda att det faktiskt är många som inte kan ha en bil, det kan ha ekonomiska orsaker, men kan lika väl ha att göra med att man är för ung, eller för gammal, eller för sjuk. Samt att det faktiskt inte är så lätt att folk alltid kan leva utan bilen, för i ett bilsamhälle så är (obvious!) allting anpassat efter bilisten. Wirtén skriver:

Samtidigt har bilen förlorat den utopiska dragningskraften från 1950-talet. Nu är den som en diskmaskin: bra att ha, men man klarar sig utan.

Mot detta kan jag bara ställa André Gorz klassiska text The Social Ideology of the Motorcar som på ett effektivt sätt strimlar sönder denna typ av vulgärdemokratiska argument. Texten är svårciterad för den är så jävla bra (en av mina gamla favoriter)… men vi kan ta något random citat:

Unlike the vacuum cleaner, the radio, or the bicycle, which retain their use value when everyone has one, the car, like a villa by the sea, is only desirable and useful insofar as the masses don’t have one. That is how in both conception and original purpose the car is a luxury good. And the essence of luxury is that it cannot be democratised. If everyone can have luxury, no one gets any advantages from it. On the contrary, everyone diddles, cheats, and frustrates everyone else, and is diddled, cheated, and frustrated in return.

Wirtén fortsätter:

Bilkritiken växte sig stark samtidigt som även vanliga löntagare blev bilägare och äntligen kunde göra vad de övre klasserna länge tagit för givet

Han insinuerar alltså att vi som kritiserar bilismen gör det för att vi hatar vanligt folk. Men så är det så klart inte, det är bara ett löjligt sätt att plocka poäng på. Bilkritiken växte sig stark under 70-talet i och med oljekrisen och den framväxande miljörörelsen. Kärnan i den radikala bilkritiken är just rättviseperspektivet, skillnaden mot Wirténs perspektiv är att vi ser att alla faktiskt inte kan köra bil, samt hur det ojämlika utbytet mellan den rika och den fattiga världen är en av bilismens förutsättningar. Som Erik Berg skriver i sin kritik av toktimbro:

En försämrad närmiljö för de fattiga har i själva verket under hela industrialismen varit en förutsättning för en bättre närmiljö och snabbare resor – tids- och rumsvinster – för de rika. Industrialismens fundamentala förutsättning är ett världshandelssystem som möjliggör en koncentration av naturresurser och en exploatering av periferins miljöutrymme.

Wirténs sista argument är att de som är emot bilismen är emot att folk åker omkring, antagligen för att de är konservativa och ogillar att saker förändras. Denna argumentation skriker Arenagruppen: “alla som är emot oss är konservativa och hatar utveckling” / “vänstern tycker så här och är därför konservativa och hatar utveckling”. Wirtén skriver:

Samma oro fanns redan när järnvägarna byggdes ut på 1800-talet. Då uttrycktes den av bland andra hertigen av Wellingston som menade att tågen ”bara upmuntrade vanligt folk att helt i onödan resa runt”.

Jag tycker nog att i onödan är lite fel uttryck. Det handlar snarare om att vara kritisk mot den trafikpolitik som leder till att vi tvingas att resa runt. För det är just detta som bilismen och höghastighetssamhället gör: det påtvingar folk en massa resande. Problemet med Wirténs argumentation här är att han inte skiljer mellan frivilligt och påtvingat resande, och därför måste tycka att allt resande är bra. Men så är det förstås inte! Det finns inget egenvärde att sitta i bilköer på väg till och från jobb, skola, mataffär, vårdcentral, fritidsaktiviteter. Det viktigaste en genomtänkt trafikpolitik kan göra är att minska de påtvingade resorna för att på så sätt skapa rum och tid för de frivilliga resorna!

En radikal trafikpolitik förstår, och tar i beaktning, att hur vi rör oss i staden påverkar även andra delar av samhället. Det var lite det som var en av tankarna när vi skrev Trafikmaktordningen, att försöka förstå trafikpolitiken som något mer än bara 10 miljarder till bil eller tåg. I artikeln Vänstern bör ta trafikpolitiken på allvar skriver vi följande:

Kampen för levande förortscentrum och lokal stadsdelsorganisering kan vara ett första steg mot ett minskat transportberoende, men lika mycket som det handlar om mobilitet så är det en fråga om klass. Genom att återupprätta och utvidga närhetsprincipen för alla offentliga välfärdstjänster kan vi bryta den pågående utveckling som segregerar kvalitet till innerstaden. De personer som har resurser att påverka välfärdstjänsterna ges då inte “valfriheten” att bruka en annan tjänst istället för att förbättra den befintliga. I klarspråk: De ekonomiskt svagare grupperna som bor i de eftersatta hyreshusen gynnas av att dela vårdcentral och skola med medelklassen i villaområdet precis bredvid. Medelklassen har nämligen större möjligheter att påverka och förbättra kvaliteten i välfärden.

Ibland får jag en känsla av att folk hakar upp sig på själva begreppet bilhat? Att det ger associationer till en avsky mot enskilda människors individuella “val”, typ bilister är dumma. Men så är det förstås inte, det handlar om att se problemen med den nuvarande trafikmaktordningen. Alltså bilismens strukturella övertag jämte andra trafikslag, samt så klart hur bilismen aldrig kommer att vara tillgänglig för alla, men däremot alltid livsfarlig för alla. Isobel Hadley-Kamptz skriver bra om just själva användandet av begreppet hat.

För övrigt gillar jag också förort och har svårt för det innerstadscentrerade i den mesta debatten kring stadens framtid. Men att inta den positionen behöver ju inte betyda att en kapitulerar för bilismen.

6 reaktioner på ”Vi tar det här med #bilhat en gång till…

  1. Strålande!

    Läste den där boken i januari och tänkte på Plankas linje och att ni skulle hata vissa inslag i den, men läs för all del, en hel del intressant och matnyttigt i den

    1. Ja, har vart peppad på den sen jag såg den släpptes, och nu är det väl dags antar jag. Spontant gillar man ju folk som skriver bok om förorten. ;)

  2. Haha, åh vad bra! Sådan utskopning av Wirtén att det är komiskt. Tack för information som jag tidigare inte kände till, förresten.

  3. Fast ta inte Veckans Affärers artikel för sanning. Ett batteripack till en elbil innehåller ca 4 gram litium – det betyder att för de 60 miljoner bilarna som VA anger som årsproduktion går det åt 240 ton litium – inte 420.000 ton. Så just litium är inte problemet.

    André Gorz uttalar sig om Frankrike 1973 – vilket är mycket långt ifrån Sverige 2011. Idag är bilen de facto mycket mer av en diskmaskin.

    När oljan blir dyrare så måste vi i vilket fall organisera om samhället i den riktning du förespråkar – men bilen kommer absolut att finnas kvar – för godstransporter, för folk utanför städerna, taxi, buss, ambulanser etc. El och biobränslen är det vi har att driva dessa bilar med – så låt oss utveckla hållbara sätt att använda dessa . Det betyder att vi måste börja utveckla dessa alternativ NU, istället för att motarbeta dem – annars drabbas världen av energipanik när oljan går upp i 300 $ fatet – och då kan du lita på att folk skiter i om biobränslena produceras hållbart eller inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *