Kollektivtrafik: visioner och verklighet

Kollektivtrafiken är i kris. Diskrepansen mellan det fluff som branschen och politikerna presenterar i årsrapporter och visioner och den faktiska utvecklingen är skrämmande.

Svensk Kollektivtrafik, som är den ledande branschorganisationen, har satt ett fördubblingsmål till 2020. Det handlar om det helt ointressanta målet att kollektivtrafikresandet, inte kollektivtrafikens marknadsandel, ska fördubblas. Det är alltså ett mål som till exempel kan nås om tillräckligt många människor flyttar in till städer och om bilismen tillåts sprida ut staden ännu mer vilket innebär mer påtvingat resande även för kollektivtrafikanterna, eller genom att bygga massa spårbilar överallt som ersätter kortare resor på gång och cykel. Det handlar alltså inte om att bilismen ska minska på kollektivtrafikens bekostnad. Målet är alltså i sig helt ointressant utom för de företag som tjänar pengar på kollektivtrafiken. Inte så konstigt kanske, med tanke på att Svensk Kollektivtrafik är en organisation som är helt ointresserad av trafik. Deras enda intresse är ökad profit för sina medlemsorganisationer. Det är helt ointressant för Svensk Kollektivtrafik om detta sker genom att Busslink skickar bluffakturor för att lura till sig skattepengar, genom att MTR säljer en värdelös tjänst till ett överpris för att lura till sig skattepengar eller genom att kollektivtrafikens marknadsandel ökar. Hate to break it to you, men sådan är kapitalismen.

Men, SL då? De är väl inte ett företag i den bemärkelsen, utan faktiskt ett politiskt kontrollerat organ? Jo, SL skryter vitt och brett om att kollektivtrafiken ska vinna marknadsandelar i sin senaste årsrapport. Men, som Planka.nu konstaterar, så har det ingenting med verkligheten att göra. Även SL själva erkänner i andra sammanhang att den politiska utvecklingen, med stora väginvesteringar, gör målet att öka kollektivtrafikens marknadsandelar till en omöjlighet. Det finns alltså en intressant diskrepans mellan hur SL:s politiska företrädare (typ ordförande Christer G Wennerholm från moderaterna) och SL:s tjänstemän uttalar sig i frågor likt dessa. Detta beror förmodligen på att den “allmänna opinionen” har uppnått något slags rudimentärt miljömedvetande och faktiskt vill se att kollektivtrafiken ökar, och att Stockholms Läns Landsting ålagt SL att öka kollektivtrafikens marknadsandel. Därför ljuger till exempel ordförande, det handlar om att framställa sig själv i god dager.

Om vi hade haft en majoritet av politiker i SL:s styrelse som var intresserade av något annat än mediebilden av sig själva, valvinster och möjligheten att slussa skattepengar till privata företag så hade dessa politiker på allvar kämpat för att gynna kollektivtrafiken. Men det skulle då tvunget vara en politisk kamp om resurser, en kamp för att slussa resurser från bilismen till kollektivtrafiken. Denna politiska kamp är dock ingen inom borgerligheten intresserad av.

En tanke kring ”Kollektivtrafik: visioner och verklighet

  1. Du har i princip rätt om fördubblingsmålet tror jag. Det är lite dubbla budskap, verkar det. Detta läste jag i ett annat dokument på jobbet nyligen (i vilket det står att man vill fördubbla marknadsandelen).

    ”Det övergripande inriktningsmålet är att fördubbla kollektivtrafikens marknadsandel. /…/ Marknadsandelen mäter vi som kollektivtrafikens andel av det totala antalet privata motoriserade resor.”

    Ett helt otroligt konstigt sätt att mäta andelen personresor (var är gång och cykel?). Men i alla fall nån sorts indikation på att man tävlar med biltrafiken. Problemet blir bara: om man då ”snor” gång- och cykelresor genom att förbättra kollektivtrafiken så har man ändå ökat sin marknadsandel gentemot bilen genom att ta bort gång- och cykeltrafik. Och det är det sista samhället borde vilja. Så visst är det ett branschigt initiativ.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.