Rika män leka bäst

I VTI:s rapport Genusperspektiv på utveckling av kollektivtrafik beskrivs den kategori av män som kollektivtrafiken planeras för så här:

kvalitetsmedvetna män som ställer höga krav på sina resor. De vill ha det bästa och det senaste inom teknik och transporter är inget undantag. De gillar ”smarta system” och de gör medvetna val. Därför väljer de bort kollektivtrafiken. Analysen visar på hierarkier inom kategorin män. Det är de kvalitetsmedvetna männen som (av planerarna) ges högst status i kollektivtrafiken, det är dem den nya kollektivtrafiken i första hand bör vända sig till.

Kom att tänka på dessa härliga killar när jag pratade om elcyklar häromdagen. Det kanske vanligaste (och, som jag upplever det, av förespråkarna ansedda som “starkaste”) argumentet för elcyklar är att det får folk som annars inte cyklar att börja cykla. Huruvida detta stämmer är jag tveksam till, skulle vilja se lite ordentlig data som kan bekräfta att feta, rika, vita män överger sina äckliga bilar till förmån för elcyklar innan jag köper detta argument. Men det är inte mitt huvudproblem med argumentet, det är snarare uppgivenheten och hur enkelt folk lägger sig platt inför idén om att folk som gör idiotiska val måste lockas med nya balla prylar att ersätta sina gamla prylar med. Varför inte vara bara en smula visionär och istället förespråka åtgärder som tvingar folk att göra sig av med sina dåliga vanor och ersätta dem med goda?

Cykeln är – i de allra flesta fall – det överlägset bästa transportmedlet i en stad, om den inte är det så beror det på att en ska ta sig en väldigt kort bit och lika gärna kan gå, eller på att infrastrukturen är felbyggd. Elcykeln kan vid en första anblick framstå som ett bra komplement till cykeln, men det stämmer inte. Åtminstone inte så länge den inte omgärdas av hårda restriktioner kring vem som får använda den och hur snabbt och var den får köras. Jag känner ungefär likadant för elcyklar som för segways:

Vad är segways, och kanske framförallt, vart ska de få köra? I dagsläget får de uppenbarligen köra på trottoarer och promenadstråk i Stockholm, vilket är helt flippat i och med att de är motoriserade fordon som tar stor plats och kan köra lika fort som en cykel. I trafikplaneringen får man välja: antingen ordentlig separering med tillräcklig plats för fotgängare och cyklister, eller gångfartsområden där alla motordrivna fordon måste köra extremt långsamt. Inte uppfinna ett nytt motordrivet fordon och försöka tränga in det bland fotgängare och cyklister.

Elcyklar dras med ett antal stora problem, dels är de svinigt dyra vilket gör att det för många inte är en möjlighet att införskaffa en, vilket redan det är ett argument tillräckligt starkt i sig emot dem. Det är också ett stort problem med klassificeringen av vad som är en elcykel, ofta räknas även eldrivna moppar in, något som Copenhagenize tar upp i sin kritik av dem. Dessutom är de usla för miljön:

Electric bikes use one car-sized lead acid battery per year. Each battery represents 30-40 percent of its lead content emitted to the environment in the production processes, resulting in about 3 kilograms of lead emitted per battery produced.

Alla elcyklar drivs inte av dessa batterier, i Sverige verkar det vanligare med litium-jon-batterier, något som knappast är utan miljövidriga konsekvenser det heller:

Brytningen kommer emellertid att leda till en lokal miljökatastrof av sällan skådat slag. Landskapet kommer att förstöras till oigenkännlighet. Bristen på vatten i en öken är redan betydande, men här kommer vattnet i princip att försvinna helt och hållet, eller förorenas bortom vett och sans. … För att utvinna litium krävs bland annat en torkningsprocess som med solens hjälp tar 18 månader, enligt uppgifter från Chiles stora Litiumbrytare SQM publicerade i andra medier. Det är givetvis inte rationellt att soltorka under så lång tid när produktionen måste öka mångfalt. Det innebär nya metoder, som med all sannolikhet inbegriper förbränning av fossila bränslen och massiva koldioxidutsläpp.

Men framförallt så är problemet med elcyklar att de går för fort, och därför förstör och orsakar olyckor bland dem som cyklar på vanliga cyklar. Det är redan ett tillräckligt stort problem med killar i fula kläder som cyklar för snabbt på cykelbanorna, varför ska vi ge dem möjligheten att beväpna sig med ett motoriserat fordon? Jag kan tänka mig en statligt kontrollerad utlåning av elcyklar med väldigt begränsad maxhastighet (snäppet långsammare än medelcyklisten) och med kriterier utställda för vem som får köra dem så att det faktiskt bara är folk som behöver den elektriska hjälpen för att kunna ta sig fram via cyklar som kommer att använda dem. Alternativet är att tvinga ut elcyklarna på gatan bland bilisterna, vilket iofs inte låter så dumt det heller.

Wall Street Journal rapporterar om elcyklar i Kina, och skriver både om deras negativa miljökonsekvenser och hur mycket olyckor de orsakar:

Officials were caught off guard when that environmentally appealing solution turned out to be deadly on the streets. In 2007, there were 2,469 deaths from electric-bicycle accidents nationwide, up from just 34 in 2001, according to government statistics.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.