Urban allemansrätt #5: Bortom ägande

Del fem i den ofärdiga rapporten om urban allemansrätt, läs del ett med bakgrund och introduktion här, del två om den gamla vanliga allemansrätten här, del tre om urban ekologi här och del fyra om värdet av gemenskap här. Den här delen är kanske den minst färdiga, väldigt luddig på sina ställen, misstänker att det har att göra med att det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. ;)

Bortom ägande

När värdet i staden skapas gemensamt i allmänningarna, så blir en logisk följd att vi också i allt större utsträckning börjar organisera staden gemensamt. Denna process, när de sociala relationer som är kontrollerade av kapitalet bryter sig fria, benämns kommunisering. Det är viktigt att förstå detta just som en process, inte som något färdigt, inte som ett stadium vi direkt kan övergå i från vår nuvarande situation. Kommuniseringen är helt enkelt de handlingar och processer som bryter ner kapitalets makt över olika relationer: plankning kan ses som en sådan process. Istället för att låta kapitalrelationen härska över kollektivtrafiken så överskrider plankaren denna ekonomiska logik och skapar på så sätt ett frirum i vardagen. Att föreställa sig kommuniseringsprocesser som i grunden förändrar hur vi organiserar våra relationer är kanske svårast i stora system som kräver ett visst mått av centralisering, som exempelvis kollektivtrafiken. Så hur skulle en kollektivtrafik bortom ägandet kunna se ut?

Vi föreställer oss kollektivtrafiken som en form av offentlighet, där vi tillsammans finansierar den via skatten och låter den vara öppen och fri för alla att använda. Att föreställa sig en kollektivtrafik bortom det privata eller offentliga ägandet är däremot svårare, men ett första steg går via att återknyta kollektivtrafiken till sin offentliga huvudman, nämligen landstinget eller regionen. På så vis ökar vi vår kontroll och insyn i hela systemet, från ägandet till driften, och motverkar dessutom möjligheten att dubbelprofitera på kollektivtrafikanterna, genom att först påtvinga dem biljetter och sedan genom att privatisera den värdeökning de innebär för staden. Ett andra steg som kollektivtrafiken skulle kunna ta vore att påbörja en omorganisering av dess skötsel och drift. Inspirerad av syndikalistiska principer om arbetsrotation och ansvarsdelning kan vi tänka oss en kollektivtrafik där de som arbetar i den i betydligt högre utsträckning än idag får leda och fördela arbetet mellan varandra: i linje med vår vision om en avgiftsfri kollektivtrafik som styrs av de som reser och arbetar i den.

Kollektivtrafiken bidrar till att skapa produktiva allmänningar och har en gemenskapsbildande potential. Kollektivtrafiken ökar den urbana densiteten och reducerar den sammanlagda trafikmängden och minskar därmed trafikens destruktiva konsekvenser på staden. Alltså: en kollektivtrafikant skapar inte bara värde genom att ta sig till skola eller arbete för att producera, utan även genom att minska trafikens destruktiva påverkan på allmänningen. Genom sin urbanitet så skapar kollektivtrafiken värde som riskerar att stängas in och exploateras genom gentrifieringsprocesser. Därför ser vi det som en självklarhet att kollektivtrafikanten också ska kämpa mot gentrifieringen, korruptionen av det allmänna och för sin rätt till en del av den gemensamma kaka hon är med och bakar.

Stora centraliserade system är överlag en dålig driftsform, speciellt om de ska drivas gemensamt av dem som de berör. Även om kollektivtrafiken i dagsläget kan vara svår att föreställa sig bortom ägandet så får inte det hindra oss. För vissa större centraliserade system så behövs det antagligen ett offentligt och demokratiskt ägande, i alla fall under en övergångsperiod då alltfler delar av staden genomgår kommuniseringsprocesser. Här gäller det att se hur en avgiftsfri kollektivtrafik kan användas för att generera kommunisering, men även att ta med sig en nyfiken vilja att utforska nya områden som skulle kunna decentraliseras, elnätet kanske är det första som kommer i åtanke. En avgiftsfri kollektivtrafik kan verka positivt genom att både ge människor möjlighet att arbeta mindre och spontanresa mer och på så sätt innebära fler potentiella situationer där glädjefyllda möten kan äga rum.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.