Geografisk rättvisa: Det handlar lika mycket om vart som om vad

I artikeln kan Peak car: evidence indicates that private car use may have peaked and be on the decline av Phil Goodwin kan vi läsa oss till att:

Studies by Carmen Hass-Klau of the impact of building new urban tram systems in European cities found that car ownership was reduced in the neighbourhood of the trams, by an average of 13%, even though these areas were also affected by gentrification and increased property values as a result of the same improvements: they became richer, but with lower car ownership.

Det här tangerar de frågor om geografisk rättvisa som bloggen vart inne på tidigare. Visst är det bra att bilismen minskar, även rika måste köra mindre bil, det blir dock ett problem när rätten till en fullvärdig kollektivtrafik enbart ges de som bor i innerstaden. Det leder till en trippel bestraffning av fattiga: de får åka dålig kollektivtrafik eller betala dyra pengar för att åka bil, de blir bortkörda från områden där bra kollektivtrafik byggs på grund av ökade markvärden och de blir stigmatiserade som omiljövänliga.

I dagarna fick vi reda på att Göteborg inför nolltaxa på en färja som går från det rika området Norra älvstranden, paralleller kan här självfallet dras till Hammarby sjöstad som också har nolltaxa på sin färja. För att inte tala om det som Per Wirtén uppmärksammar i sin bloggpost Spårvagnar:

I dag berättade SvD att Landstinget skissar på nya spårvagnslinjer i Stockholms gammelstad – dvs innanför tullarna. Det låter fint. Åka spårvagn genom stenstaden känns äkta romantik modell gamla goda tider. Men den som tänker efter förstår det vansinniga. Storstockholm ropar efter tvärbanor och nya tunnelbanor – snabb spårbunden kollektivtrafik som kan binda samman stadsdelarna utanför tullarna. Flera är planerade och beslutade – men skjuts hela tiden på framtiden i brist på pengar. I stället prioriteras den i alla avseenden privilegierade gammelstaden. Först NK-Expressen. Och nu ännu fler. Det är bara möjligt så länge man tror att den ”riktiga” staden slutar vi tullarna och att resten är historielösa marker, förorter utan värde, misslyckade stadsdelar.

Rättvisa handlar inte bara om hur saker finansieras, vad som byggs och vilka offentliga tjänster som erbjuds oss medborgare, det handlar minst lika mycket om vart det byggs och vart verksamheter lokaliseras. En fråga som jag tycker att vi alla i vänstern (väldigt mkt jag själv) varit allt för dåliga på att uppmärksamma och göra politik av.

p.s. på temat geografisk/rumslig rättvisa så har Fronesis just släppt en samling texter av David Harvey: Ojämlikhetens nya geografi. d.s.

1 tanke kring ”Geografisk rättvisa: Det handlar lika mycket om vart som om vad

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.