Urban allemansrätt #7: Omnia sunt communia

Sista delen (del sju) i den ofärdiga rapporten om urban allemansrätt, läs del ett med bakgrund och introduktion här, del två om den gamla vanliga allemansrätten här, del tre om urban ekologi här, del fyra om värdet av gemenskap härdel fem om ägandets dilemma här och del sex om exodus här. Inte så mycket att säga om denna, mest en liten rekapitulation, hade det blitt en rapport av det hade denna del följts av den sedvanliga listan på sätt/grupper att organisera sig (i). Var mycket nöjd med titeln på den delen, ”Att leva den elfte tesen”, pluspoäng för de som kan Marxreferensen. ;)

Omnia sunt communia

Genom att förstå staden inte bara som en geografisk plats eller en viss infrastruktur utan även som ett antal ekologier uppkomna i allmänningarna kan vi få nya perspektiv på hur vi måste försvara den, och hur vi bör sköta den gemensamt. Det allmänna tar ingen annan än vi själva hand om, varken stat eller kapital, alltså är det en så kallad ”frihet under ansvar”, d.v.s. en frihet som producerar ansvar. Precis som vi har en allemansrätt för att lära oss om, använda oss av, leva med och i, och ta ansvar för de icke-urbana ekologierna så bör en urban allemansrätt praktiseras för att hjälpa oss att se vår plats i den urbana ekologin och att ta vårt ansvar för att dess gemenskaper gödslas.

Naturvårdsverket beskriver allemansrätten som din

rätt att vistas i naturen oberoende av vem som äger marken. En markägare får därför inte sätta upp stängsel för att utestänga människor från mark där allemansrätten gäller. Du har rätt att passera över stängsel för att nå mark där allemansrätten gäller.

Huruvida den urbana allemansrätten bör och/eller kommer grundlagstadgas (likt allemansrätten) eller ej är i detta sammanhang mindre relevant. Det kan dock vara på sin plats att höja ett varningens finger och påpeka att liberala rättigheter ofta bygger på exkludering, till exempel av människor utan medborgarskap, och kan, bland annat i undantagstillstånd men även annars, helt godtyckligt upphävas för vissa grupper. Det viktigaste är att börja prata och bygga staden med urban allemansrätt som utgångspunkt. Med inspiration från det tillägnande som sedermera blev den sedvanerätt vi kallar för allemansrätten bör vi ta oss an och försvara stadens gemensamma värde från privata intressen samt nära en infrastruktur för gemenskap och sammanhang.

Den urbana allemansrätten måste vara betydligt mer än bara den enskildes rätt och tillgång till staden: den är vår möjlighet att kollektivt förändra staden och i den processen oss själva. Det är en kollektiv process, snarare än en individuell rätt, eftersom omformandet av det urbana inte kan vara något annat än en kollektiv gärning. Framförallt så är det viktigt att förstå den urbana allemansrätten som något mer än bara en individuell rätt i den liberala meningen en lagstadgad rätt att tillträda någons mark. Den urbana allemansrätten är en process av tillägnande med sikte på att överskrida ägandet.

Som den tyske predikanten Thomas Müntzer konstaterade redan för 500 år sedan: Omnia sunt communia, allt är gemensamt!

1 tanke kring ”Urban allemansrätt #7: Omnia sunt communia

  1. här är de texterna/personerna/grupperna/bloggarna som artikelserien har snott mest ifrån:

    http://www.allmanningar.se/
    http://www.isk-gbg.org/99our68/
    http://www.newleftreview.org/?view=2740
    http://www.righttothecity.org/
    http://zinelibrary.info/files/terrible-imposed.pdf
    http://guldfiske.motkraftblogg.net
    Det stundande upproret
    Martin Heidegger
    David Harvey – The Enigma of Capital
    Hardt & Negri – Commonwealth
    Kalle M
    Naturvårdsverket
    Thomas Müntzer
    Es regnet kaviar
    Elinor Ostrom
    Matt Hern
    Krigsmaskinen

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.