Ett år med Popvänster

I dagarna är det ett år sedan det första inlägget postades här på Popvänster, det var en kort reflektion kring den dåliga titeln på Brutus Östlings fantastiska lilla bilhatsskrift, inlägget hette: Mot kommunismen kan en färdas endast per cykel. Det enda bra med det var väl att Östlings skrift tillgängliggjordes på nätet, en fin tradition som jag hoppas bloggen kan fortsätta med, dvs att tillgängliggöra knäppa saker från bortglömda vrår i arbetarrörelsens historia. Är väldigt nöjd med att även Ivan Illichs Energi och jämlikhet, dokumentären om Bus riders union samt den fantastiska kommunistkaraoke dvd:n har letat sig upp på nätet delvis via bloggen.

Jag startade bloggen för att i mitt skrivande till Planka.nu så uppstod det en del texter som inte passade in, främst för att de var för dåliga, men jag ville ändå kunna publicera dem på nåt sätt. Det jag är gladast för med detta är att ett flertal rätt stora textsjok från bloggen letade sig in i boken Trafikmaktordningen, väldigt lyckat tycker jag. Det har vart sjukt roligt, om än bitvis relativt ångestframkallande att jobba med boken tillsammans med massa fint folk från Planka.nu och Korpen Koloni.

Boken tog väl en del tid i anspråk, framförallt funderandet kring den under vintern/våren 2010/2011, då även bloggen hade sin mest produktiva period, att de hänger samman ser jag som ganska självklart. Det var många sena nätter, bitvis ganska segt och ensamt, bitvis helt fantastiskt roligt och kollektivt. När det var skrivmode för boken, under sommaren, så blev aktiviteten lägre här på Popvänster, och sen den släpptes har bloggen i princip varit död. Huvudet nådde nån slags kokpunkt där i början av september när originalet hade skickats till tryckeriet och allt som fanns kvar var en helt ofantlig tomhet. Blev faktiskt väldigt förvånad över hur otroligt dåligt allting kändes när boken hade skickats iväg, de naiva ungdomsdrömmarna om att skriva en bok kom väl lite på skam kan man säga. Men man ska ju inte gnälla, nu känns det ganska kul igen. :)

Något jag lärt mig av detta år är att folk inte verkar vara lika intresserade av trafikpolitik som av random affektdrivna utbrott mot liberalers olidliga dumhet, kanske inte så förvånande iofs. När jag kollar på besöksstatistiken så utkristalliserar sig ett väldigt tydligt mönster: de artiklar som typ säger att liberaler är dumma i huvudet får rätt mycket trafik, de artiklar som handlar om trafik får rätt lite trafik. Å andra sidan så har ju boken fått ett över förväntan fint mottagande, så det finns ju ändå ett intresse för radikal mobilitetskritik och progressiv trafikpolitik, ett faktum som gör mig alldeles varm i hjärtat. Vem kunde tro att allt skulle hamna här den där dagen för ett par år sedan då jag av en slump ramlade över boken Against Automobility när jag slentrianbläddrade bland genuskurslitteratur på akademibokhandeln.

Vad som händer nu känns väldigt oklart, jag upplever mig ha sprungit in och igenom väggen när det kommer till trafikpolitiken, och känner att jag kanske skulle må bra av att lämna området ifred under ett par månader, låta lite saker hända, lite tankar falla på plats. Men känner jag mig själv rätt kommer väl det inte hända. Samtidigt har inte den totala förvirringen som belägrat skallen sedan boken släppts ens börjat att lägga sig… Just nu står allt mest still.

Nu ska jag gratulera bloggen genom att läsa en avhandling om problemen med att använda samhällsekonomiska kalkyler i trafikplaneringen, men innan dess tänkte jag presentera ett par listor, de är högst tentativa dock. Först tänkte jag också göra en med sämsta texter, men det var så många som kändes tråkiga/ointressanta så jag orkade inte. Vad som fascinerar mig med dessa listor är att nästan inga texter om trafik letat sig in, trots att jag trodde att det var det som bloggen handlade om, och att det var dessa texter jag tyckte var roligast. Puss, <3 och tack till alla som tittat in, delat en länk på internet och kommit med glada tillrop.

Texter om den ”täta kvartersstaden”:

Mest lästa texter (utan inbördes ordning):

Favorittexter:

Minst lästa som jag ändå tyckte var lite kul:

2 tankar kring ”Ett år med Popvänster

  1. Jag tackar dig för läsningen min fina vän <3

    Och du, sluta ha så dålig medvetande* över texterna på den här blogg, det låter ju fan som att du har skrivit det själv. Men visst är det inte så? Din röst är alltid-redan utgjort och korrumperat av luftens atomer, av allt det som folk har muttrat kring Rågsved centrum, av årstidens väder och temperatur, av Ivan Illich, av tunnelbanan, av de käx du köpte på Konsum som gav dig av en sockerkick, av WordPress' gränssnit, av alla osynliga transnationella kommunistiske konspirationer och Sarah Connor. Min present till bloggen på födelsedagen är ett slogan: "Dääääämpa ångestnivån! Aaaaaavla författandekommunism!"

    * :)

Lämna ett svar till Malte Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.